- Project Runeberg -  Stockholmska promenader. Hufvudstadens historiska minnen, offentliga inrättningar, förnämsta byggnader och andra föremål, som förtjena att ses, jemte ströftåg genom Stockholms omgifningar. En handbok såväl för resande som för Stockholmsbor /
134

(1863) [MARC] Author: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staden der hade sina båtar förvarade. Staden och
Kedjeskär hafva ock med fast och dubbelt pålverke
varit omgifna“. Under Christian den Omildes dagar
hade holmen på vestra ändan ett gammalt torn,
det s. k. “Birger Jarls Torn“, (nu begagnadt af
Pantlåneinrättningen), och var omgifven med en mur, som
på ena sidan åt staden till en del utgjordes af de
klostret tillhörande byggnaderna. På den åt staden,
till Gråmunkegränden, från holmen ledande bron
befanns också ett litet torn.

Mot slutet af 13:de århundradet ombytte
Kedjeskär namn och bestämmelse. Magnus Ladulås,
den fromme och prestälskande konungen, lät år 1284
(andra uppgifva redan 1270) på holmen lägga
grundstenen till ett kloster, hvilket befolkades med
Gråbröder eller Minoritermunkar, egentligen kallade
Franciskaner efter Ordens stiftare, den Hel. Franciscus,
som år 121G fick de reglor, han för denna Orden
uppgjort, stadfästa af påfve Innocentius, hvarefter
påfve Honorius III ytterligare bekräftade dem.
Gråbröderna, — så kallade af sin grå kåpa, medan
Dominikanerna eller Predikaremunkarne af sin svarta
drägt kallades Svartmunkar, — voro de lättjefullaste
af dessa den påfliga magtens drabanter, som
kallades Munk-Ordnar, och tiggeriet var deras uteslutande
privilegium. Men fastän tiggare till yrket, försakade
de helige Guds männen ändock icke denna jordens
goda, och sitt kyskhetslöfte till trots förstodo de
väl konsten att ställa sig in hos “landets döttrar“,
när dessa voro “dägeliga under ansigtet“, såsom den
i Westergötland ännu lefvande folksägnen, om
huruledes en bonde fångade en slik Guds man i ett
varggarn, då Gråbrodern skulle oförmärkt smyga
sig ifrån bondens hustru, hvilken han lyckliggjort
med sin heliga närvaro, fulleligen bevisar. Konung
Magnus lät sig också angeläget vara att utrusta
sina munkar på Gråmunkeholmen, — detta blef
nu den vanliga benämningen på Kedjeskär, — med
allt hvad de kunde “betarfva“. Så skänkte han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:25:36 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgstoprom/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free