Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
chören samt 26 elever. Till förvaltningen,
informationen och betjeningen hörde ytterligare 42 personer.
Som bekant, betäcka Kgl. Theaterns inkomster icke
densammas utgifter, och utom ett understöd ur
konungens handkassa, åtnjuter denna konstanstalt ett
ansenligt statsanslag.
Denna theater, länge den enda i Stockholm, är
likväl icke den första. Vi kunna naturligtvis icke
här inlåta oss i någon historik öfver den Svenska
skådespelarekonsten eller Sveriges dramatiska
litteratur, hvilken sannolikt icke räknar sina anor längre
tillbaka än till Olaus Petri, hvars “Tobie Comedia“,
tryckt i Stockholm 1550, anses som det äldsta
dramatiska försöket på Svenska, och hvilket efterföljdes
af andra dramatiska stycken, för hvilka ämnet
likaledes var hemtadt ur bibliska historien, t. e.
Holofernis och Juditz Historia opå Rim i
fem akter samt Menniskones Skapelse och
hennes Fall; en liten traktat, opå Rim
agerat, bägge af Martin Aschanæus, till hvilka Messenii
“lustighe och sanferdighe“ tragedier och komedier
ur Svenska historien sluta sig. Dessa stycken
“agerades“ hufvudsakligen af studenter och
“scholepiltar“, som dertill icke behöfde någon egentlig
theater, utan uppförde sina stycken hvar det bäst
passade sig; i Carl IX:s tid var t. ex. den s. k.
“Ryss-salen“ på Stockholms Slott upplåten för
theatraliska representationer till hofvets förlustelse,
och nämda konung hade ett eget kapell, som
anfördes af en på stat aflönad kapellmästare. Vid
Christinas hof uppfördes s. k. baletter eller
allegoriska skådespel, — flera sådana författades af
Stjernhjelm och sedan af grefve Lindsköld, — och dessa
baletter utfördes af en ordentligt aflönad balettmästare,
hvars närmaste man inom personalen var den s. k.
Fördansaren. “Dansemästaren M. Bouilleu“
förvärfvade sig till och med en viss ryktbarhet äfven i en
annan fri konst, den att nyttja käppen, när han icke
fick sin aflöning af “räntemesteren“ så fort honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
