Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herbricht Königsmark, som derför skulle erlägga 15
pund korn årligen, men lofvade att efter sin död för
sin själs lisa och ryckt till klostret lemna hela
gården med alla de förbättringar, som han i lifstiden
kunnat åstadkomma derstädes. De fromma systrarna
i S:ta Clara förlorade sålunda ingenting på detta
arrende, och sannolikt blef detta icke heller
förhållandet, när Waldemarsön sedermera
utarrenderades åt höfvidsmannen på Stockholms Hus, herr
Hans Kröpelin, som år 1432 fick denna
klosteregendom på arrende mot 16 mark penningar om
året. Lika stort arrende betalade äfven framdeles
konung Christopher, som år 1444 innehade
Waldemarsön; men slutligen blef ön klostret helt och
hållet afhänd genom byte med konung Carl VIII
Knutsson, som år 1452 i stället för Waldemarsön
gaf klostret vederlag i landjord uti Husaby och
Lyhundra Härad, och efter denna tid bör den fordna
klosterön kunna betraktas som en Kronans lägenhet.
Norra Djurgården med Ladugårdsgärdet, der vi redan
(se artiklarna om Ladugårdslandet) blifvit bekanta
med gården Husarne, Unnaröra by eller
Helgeandsledaren, torpet Wreta o. s. v., tillhörde likaledes
klostret och begagnades af detsamma som ladugård
ända till de andliga godsens indragning i Gustaf
Wasas tid, då den fordna klosterladugården
förvandlades till kungsladugård, såsom vi redan haft
tillfälle att berätta. När sedan
ladugårdsinrättningen upphörde, inhägnades både Södra oeh Norra
Djurgården på 1680-talet till egentlig djurgård, ehuru
en mindre sådan lärer hafva funnits redan förut,
emedan Hertig Carl i ett bref af år 1593 befaller,
att hö skulle sändas ifrån Kungsör “åt hjortarna i
djurgården vid Stockholm“, och en gammal
krigsman, Hans Brink, år 1622 förordnades till
djurvaktare derstädes. Af denna djurgård finnes nu
mer blott en liten qvarlefva i den med en hög
gärdesgård inhägnade Hjorthagen i trakten af Ropsten.
Redan kon. Carl X, hvars planer till Södermalms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
