Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro slättens enda värdshus, och då man hvarje
söndag såg så väl slätten som de densamma
begränsande bergen hvimla af utvandrare från staden,
som med sina matkorgar slagit sig ned i det gröna
och till dessert på maten anlitade Voffelbrukets
tillgångar, medan ungdomen utförde glada lekar, och
glädtigt skratt hördes från de strödda grupperna.
Ännu längre tillbaka, under Gustaf den III:s dagar,
hade Djurgården också ett gladt och muntert
folklif, — så hafva vi sport af de gamle, ty, som gamle
kung Gustaf sade: “en ung man kan spörja tillbaka
så långt som en gammal kan minnas“. Bland
Djurgårdens “båtsmanspojkar och voffelflickor“, —
vofflorna tyckas vara en urgammal, nu afsigkommen,
Djurgårdsindustri, — fann Hallman typerna till de
kostliga figurer, som han framställer på sina taflor;
här gjorde han, under de dagliga promenader, som
följde efter besöken hos “Nasenblom“, den för sitt
ypperliga bränvin bekanta Kungsholms-apothekaren,
bekantskap med “korporal Dunderberg“, med
“advokaten lilla Herman Finkel“, med “sekter Gasp“, med
“fältkommissarien Drommelberg“ och de andra
gästerna hos “fru Cicilia på Latinska Klubben“ och hennes
aflidna man, “Birger Cerdermes“; här fann han
typerna för sin “Tyska skomakaregesäll Casper“ som,
dödligt sårad af Dunderbergs hand, blef “Bacchi
odödliga hofskomakare“, och till hans älskarinna
“jungfru Dorothea“; här hörde han dem utgjuta sina
känslor i den odödliga vexelsång, hvilken vi ej kunna
afhålla oss från att uppfriska i läsarens minne genom
att derur anföra följande stropher:
Casper: ”Ferr schall ein Stifel plifve
Ferpittedt till en Schu,
Ferr’n jag schall efvergifve
Tig, red und hvit vallmu”;
Hon: ”Förr skall en stånka blifva
En kunglig karafin,
Förr’n jag skall öfvergifva
Dig, söta rosmarin!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
