Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hos morfar på Fogelön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sommaren gick snart sin kos, och nu kom den kalla hösten och
med densamma trädgårdsmästaren och hans hustru, för att hämta sina
barn.
Då blef det en riktig sorgedag.
»Nästa sommar,» klagade Fia, »kommer turen till moster Doras
barn.»
»Ja, men I kunnen väl då och då på några dagar helsa på
gamle morfar, som håller mycket af alla sina barnbarn. Hvem vet om
morfar lefver då,» tillade han tankfullt.
»Morfar får icke dö!» ropade alla tre på en gång.
»Morfar är väl icke sjuk?» frågade Fia.
»Nej, jag är frisk. Men I fån icke glömma att jag är sjuttiofem år.»
»Men man kan ju bli åttio, nittio, ja hundra år,» anmärkte Eva.
»Man kan bli det,» svarade gubben, »men det är icke att önska.
Dock, om jag får vara så frisk, som jag nu är, kännes lifvet icke tungt.
I små, I ären min ålderdoms fröjd. Gud välsigne eder, mina små
kära rosor. Välkomna igen ett annat år till gamle morfar om han
lefver; annars kunnen I helsa på mig på kyrkogården och lägga en
blomma på min graf.»
»Gud låte morfar få lefva ännu många år!» ropade Fia, och alla de
andra barnen instämde i chorus:
»Gud välsigne morfar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
