Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hos morfar på Fogelön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Han har troligen utan plågor dött under sömnen. Morfar var
lycklig i tiden och är lycklig efter tiden ...»
Vi tala icke nu om barnens och barnbarnens sorg, icke heller om
den gamles begrafning; men vi tala i stället om morfars testamente,
som, enligt hans eget förordnande, skulle läsas upp julafton. Han
hade några dagar före sin död sagt till sin dotter Anna:
»Om jag i höst går hem,» — ty morfar betraktade evigheten såsom
sitt hem — »så skall mitt testamente läsas upp på julafton.»
Och när man så gerna uppfyllde hans vilja under hans lifstid, föll
det af sig sjelft att man äfven uppfyllde den efter hans död.
Båda familjerna hade flyttat till Fogelön. Julafton firades i den
byggning, som morfar under hela sitt lif bebott. Det stora rummet,
der han vanligtvis satt, var upplyst af många ljus. Hans stol var
hvitklädd och prydd med lingonris. Ingen ville sätta sig i densamma. Anna
lade testamentet i trädgårdsmästarens hand. Denne stapplade på sin
krycka fram till det bord, som stod bredvid den tomma stolen. Han
läste högt:
»Jag testamenterar hela Fogelön till mina båda döttrar. De bebo,
med man och barn, hvar sin byggning. Min måg, som egnat sig åt
jordbruket, sköter gården för gemensam räkning. Vidare testamenterar
jag alla husdjuren åt mina barnbarn, samt slutligen några förmaningar
till dem och deras föräldrar. Dessa lyda så här:
«Intet split! ingen oenighet! Den ene hafve undseende med den
andre! Älsken hvarandra, stora och små! Varen måna om djuren,
gören eder både glädje och nytta af dem; vare de eder gemensamma
egendom. Frukten Gud, gören hvar man rätt, varen hjelpsamma och
gifmilda mot de behöfvande, goda och vänliga mot alla menniskor.
Akten tiden, varen arbetsamme, varen trägne i bönen.
Allt mitt jordiska gods, dessa förmaningar och min välsignelse är
det testamente som morfar gifver sina barn och barnbarn.»
«Detta testamente,» sade äldsta dottern, »skola vi alla hålla heligt.»
Dervid räckte både stora och små hvarandra handen.
Fogelön blef i hela socknen omtalad såsom ett hem, der enighet,
arbetsamhet och, till följe deraf, äfven välmåga voro rådande.
Morfars barnbarn blefvo gudfruktiga, goda och hederliga
menniskor, och ingen graf på hela kyrkogården var så väl vårdad, som
»morfars från Fogelön.»
Pilgrimen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
