Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Du skall icke anse äfven det obetydligaste för värdelöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, af bomull och ull!» ropade Lina.
»I hafven rätt båda två,» sade modren; »af ett af dessa ämnen,
eller af två af dem på en gång, förfärdiga menniskorna största
delen af sina, antingen till prydnad eller nytta bestämda väfnader. Men
lång och mödosam är vägen från råmaterialet till dess fullständiga
förarbetning! I hafven ju nyligen sett ett blommande linfält?»
»Ja», sade Karl, »der var otaliga ljusblåa blommor på långa
stänglar.»
»Då blomman är vissnad,» berättade modren vidare, »bildar sig i
hennes ställe — såsom händelsen är med alla växter — fröet eller
frukten. Då linfröet börjar att blifva hårdt och brunt, då är
skördetiden inne. Då uppryckas de gulnade stänglarne, sammanläggas i
små bundtar och hemföras för att »afrepa» knoppen. Linstänglarne
utbredas sedan tunnt på en fuktig gräsvall, så att väta, tillika med
solvärme, skall kunna inverka på dem och de träartade delarne eller
skäfvorna afskiljas från de egentliga tågorna. Efter denna så kallade
»rotning», »torkas» linet i värme eller i ett särskildt slags torkugn,
underkastas vidare »bråkning», en operation, hvarigenom skäfvorna
bräekas, för att sedan medelst så kallade »skäktknifvar» aflägsnas från
tågorna. Men ännu är linet icke färdigt till spinning, ty derförinnan
måste det »häcklas», hvarigenom de under de föregående operationerna
hoptrasslade grofva tågorna eller de så kallade »blånorna» fullkomligt
skiljas från de egentliga, fina tågorna. Sedan detta skett, kan linet
lemnas till spinning. Den spunna tråden är nu användbar till väf.
Så omständlig är vägen från att det lilla linfröet utströs på åkerfältet
och tills det hinner uppväxa till en stängel, hvars tågor kunna
användas till väf, hvilken, då den blifvit utnött och obrukbar, vandrar i
lumpsamlarens säck till pappersbruket! Och nu veten I också noga,
huru oändligt mycket det fordras, innan t. ex. ett enda bilderark kan
uppstå. Då I riktigt tanken härpå och försöken göra eder reda för alla
de ting, som omgifva er, så är det icke svårt att inse, att det
obetydligaste icke är värdelöst, och att Guds makt och vishet uppenbarar sig i allt,
icke blott i naturens verksamhet, utan äfven i menniskornas. Ty
hvilken gaf oss väl tankarne? Hvilken lärde menniskan den konstfulla
beräkningen, hvarigenom det skenbart obetydligaste kunde blifva till
ett större ändamål? Gud ensam gjorde det, och det få vi icke
förgäta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
