- Project Runeberg -  Tomtegubben eller Stockholms barnkalender / 8:de årgången. 1866. Ej blott när solen skiner /
43

(1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad mamma berättade om diamanter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mamma,» fortfor han, »håll nu ditt löfte och berätta oss hvar man finner
de blixtrande diamanterna.»

»Ja så, min gosse ville höra något om diamanterna? Säg! huru
tror du väl att orter, derifrån man hämtar dessa stenar, se ut?»

»Mamma,» ropade Helena, medan hennes bror ännu funderade
på hvad han skulle svara, »dessa grufvor, som du kallar dem, äro
säkerligen stora bergshålor, den ena invid den andra, hvilkas golf, tak
och sidoväggar äro alla tätt besådda med diamanter. Åh! hvad der
måste lysa och stråla! Det är alldeles som i en saga.»

»Vänta, vänta, min lilla Helena,» afbröt modren den lilla
pratmakerskan; »det förhåller sig icke så. Hören på. En af de fem
verldsdelarne heter, som I veten, Amerika. I södra delen af denna
verldsdel ligger ett stort kejsardöme, vid namn Brasilien. I en af detta
rikes provinser innehåller marken på många orter diamanter. Men
stora hålor, i hvilka det glänser och gnistrar, finnes dock icke i hela
landet. Om jag vore i Brasilien med er, mina barn, och vi önskade
närmare betrakta en diamantgrufva, d. v. s. ett stycke mark, i hvilken
diamanter påträffas, så fingo vi blott se en vanlig, jemn plats. Men
rundtomkring denna skulle vi finna marken uppgräfd och till ett ansenligt
djup urhålkad; ty man måste gräfva många, många fot djupt, innan
man kommer till det jordlager, hvilket innehåller diamanter. I
dessa uppgräfda hål skulle vi, om vi voro i Brasilien, få se negrer
upptaga diamantjorden (som kallas cascalio) och ösa den i trätråg,
hvilka stå vid kanten af en liten dam. Bakom hvarje af dessa tråg
står äfven en neger. Och dessa stackars svarta menniskor stå under
hela sitt dagsverke icke på marken, utan i den lilla dammen, så att
vattnet räcker dem upp till knäna. Hvar och en håller i handen en
trätallrik. Med denna tallrik ösa de vatten ur dammen öfver cascalion
i tråget och röra omsorgsfullt omkring med en liten hacka, för att
se om jorden möjligen kan innehålla några diamantsmulor. Sedan
jorden blifvit väl vaskad och genomsökt, blir hon af andra negrer
med största varsamhet flyttad i ett slags träskopor. Derinvid sitta
vid en liten kanal negrer i vattnet ända upp till knäen. Den redan
en gång undersökta jorden vaskas och genomsökes på trätallrikar ånyo
flera gånger af dem. Ibland kunna många, många tallrikar undersökas,
utan att man hittar den allra obetydligaste sten; en annan gång
kunna flera diamanter hittas vid en enda vaskning. Detta gnistrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:25:57 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgubben/1866/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free