Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De hvita dufvorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall också skaffa dufvorna hvar sin bur, så kan Anna mata sin dufva
och Elsie sin. Ären I då nöjda?»
Flickorna funderade en stund och förklarade sig sedan nöjda med
modrens förslag.
En ny bur anskaffades och modren tog Elise med hennes dufva
och alla hennes leksaker in till sig. De båda systrarna lekte nu
hvar för sig och hvar dufva satt ensam i sin bur. Allting var tyst
och stilla. Elise byggde korthus, Anna, klädde sina dockor. Då och
då gingo de till buren och matade dufvorna. Men dufvorna suto stilla
och tycktes icke hafva lust att äta.
Morgonen derpå skyndade barnen sig att mata dufvorna och tyckte
att det nog var bra att de icke behöfde hindra hvarandra. Men på
det hela var dock ingen af dem rätt nöjd; Elise hade gerna, velat
leka med Anna, och Anna gerna gått och hämtat Elise till sig. De
voro dock vanda vid lydnad och vågade derföre icke leka med
hvarandra utan modrens tillåtelse.
Då tredje dagens morgon kom, gingo de små flickorna åter till
sina dufvor, för att mata dem. Men matkopparne voro ännu orörda
och båda dufvorna suto tysta, med ruggiga fjädrar, och sågo med
sina röda ögon pá barnen.
Då barnen kommo till frukostbordet, sade Anna:
»Mamma, jag tror att min dufva är sjuk.»
»Min också,» ropade Elise. »Hon vill icke äta något!»
»Hvad fattas då edra dufvor?» sporde modren.
»Jag tror att de icke trifvas ensamma i sina burar,» sade Anna.
»Ja, mamma,» tillade Elise, »de äro väl så vana vid att vara
tillsammans.»
»Visst äro de vana att vara tillsammans,» sade modren; »de äro
troligen syskon. Men I ären ju också syskon och I trifvens ju bra
hvar för sig och då kunna också dufvorna trifvas hvar för sig.»
Anna och Elise blefvo purpurröda och slogo ned sina ögon. De
förstodo nu modrens mening, att i de små djuren visa dem ett prof
på syskonkärlek.
»Ack nej, mamma,» stammade Anna, »jag trifs visst icke ensam.
Mycket hellre ville jag leka med Elise.»
»Och jag med, mamma!» ropade Elise hastigt.
»Viljen I då hafva tålamod med hvarandra och som kärleksfulla
syskon dela omsorgen om dufvorna er emellan?» frågade modren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
