Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framåt marsch! (Med kolorerad plansch). Av Pilgrimen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom att lära sig flera små konststycken. Nu ville han äfven lära
honom exercera och marschera.
Lejon hade redan lärt sig rätt bra stå på bakfötterna, ja, äfven att
gå några steg så; men hvad han omöjligen kunde lära sig, det var att
hålla geväret på axel. Det blef ständigt gevär för fot. Huru ofta än
Leonard försökte att fähunden att med framtassarne hålla
geväret upprätt mot axeln, så föll det alltjemt ned i golfvet. Den kloka hunden
såg till slut bedjande på gossen, liksom ville han säga: Hvarför skall
du plåga mig, då du ser att det är mig omöjligt? men Leonard ville
icke förstå honom.
»Framåt då, framåt marsch!» ropade Leonard och slog på
trumman; »framåt då, min gosse!»
Hunden gick ett par steg på bakfötterna; men då föll geväret
ur tassarne och slog i golfvet.
I detsamma kommo föräldrarna hem. Fadren hörde hvarom
fråga var. Han tog leende geväret från hunden och satte det i handen
på Leopard; men sjelf tog han trumman, slog derpå och ropade:
»Framåt marsch!»
Leonard var förtjust. Han marscherade, han exercerade; slutligen blef
han trött. Hans far ropade dock alltjemt Framåt! och slog på
trumman, tills gossen knappt mera kunde komma ur fläcken.
»Snälla pappa, får jag sluta nu?» bad Leonard.
Herr Springer lade bort trumpinnarne och sade:
»Du finner nu sjelf, min gosse huru det kännes, då man tvingas
öfver sin förmåga, liksom du ville tvinga Lejon. Likväl, min gosse,»
fortsatte han, »bör man aldrig försumma att lyda ropet framåt! Hvarje
menniska skall alltid bemöda sig att gå framåt i förstånd, framåt i
kunskaper och hjertats förädling. Framåt marsch! min gosse; det är ett
maningsord, som vi alltid böra lyda, så långt våra krafter medgifva.
Framåt i allt godt, hela lifvet igenom!
Leonard förstod ocli lade på minnet fadrens ord. Han lekte väl
fortfarande med Lejon, men utan att anstränga honom; dock var
leken numera icke hans högsta nöje. Han blef snart en af de flitigaste
gossarne i skolan och med hvarje dag tog han ett steg framåt i
kunskaper, i förstånd och i hjertats godhet. Då fadren såg hans
förhållningsbok, och klappade honom på axeln, sägande: »Bra marscheradt, min
gosse, det går framåt!» då var vår Leonard glad och den förste som fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
