Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt bröst vid blotta erinringen om den stund jag första
gången beträdde tiljan.
Theaterdirektören Baron Hamilton hade välvilligt och
uppmuntrande mottagit mitt förstlingsarbete “En Komedi“,
i hvilket lustspel jag skulle debutera. Som orlofssedel för
stycket bifogades ett bref från dåvarande Professor
Tho-mander, som granskat pjesen och efter åtskilliga vänliga
omdömen afslutade sin epistel med det välvisa rådet: “litet
mindre “Gud“ och litet mindre “Fan“ i dialogen skulle
inte skada stycket, som, enligt min tanke, inte
behöf-ver anlita sådana stormakter, för att göra lycka.“
Från theaterverldens högre regioner omhuldades jag
således på det hjertligaste, men det återstod för mig, att
göra mitt inträde mellan kulisserna. Det var under en
formiddagsrepetition jag första gången trefvade mig fram i
det dunkel, som den tiden, under oljelampornas period,
gjorde scenen åtminstone under öfningstimmarna nästan
till en förgård åt grafven. Min hvita studentmössa blef
dock snart en sorts fyrbåk, som lotsade de repeterandes
blickar till min ringa person. Jag hörde ett sakta
mummel: “Är det han, debutanten, han, söm skrifvit pjesen?“
Jag gjorde en artig och ödmjuk bugning, som besvarades
af ingen, ty ingen kunde egentligen taga den för sin
räkning, då jag icke blifvit för någon presenterad. Snart
framträdde en fryntlig, rättfram man, som jag i början tog
för en sjökapten, men som befanns vara theaterregissören.
“Jaså, Herrn ä’ här; Baron har talt med mig om
herrn. Nå, när är herrn klar med sina affarer?“
“Vore allt så klart som mina affärer“, genmälte jag
i samma frimodiga ton, — “skulle affären genast vara
klar, men nu behöfver den allt tid på sig, för att klarna
litet mera.“
“Jaså, herm är ordlekare, tjenare, sa’ Krusen. “
Vid denna på en gång buttra och muntra replik
hördes ett och annat bifallande skratt från de närmast stå-
Thalia 1867. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
