Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
piplipar som en takränna hela dagen. — Att sådana der
bref få passera genom postverket! Den der nyheten knnde
de ha talt om för mej tio år efter min död, det hade
varit lagom!“
Ingen svarade, alla sågo i taket eller på väggarna,
man tycktes vilja undvika hvarandras blickar, man
skämdes för sina upprörda känslor. Regissören ensam lät då och
då genom en monolog förstå, att sällskapet inte tillhörde
skuggornas rike.
“Jag har inte kunnat smaka en bit sedan i går
middags, jag orkar hvarken äta eller dricka, jag vill bara
tupa! Kors i Christineharan, en sådan helvetes nästibb!
Ska’ jag inte vara kropp att få den torr?“
Man måste ovilkorligt dra på munnen åt tvärviggen,
som grät likt ett barn, och hvars nästibb skamfilades på
det argaste af den genoradränkta näsduken.
“Att vår Herre inte har nog med englar att roa sig
med deruppe. Nej, ser han bara, att vi ha en enda här
på jorden, bums lägger han vantarna på hvad som är hans.
— Knussel!"
Och han stjelpte ett glas punsch i sin törstande
strupe.
“Jag orkar hvarken äta eller dricka, jag vill bara
tupa! — En sådan mennixka! Jag talar inte om aktrisen,
jag talar bara om menniskan! Nej, tala inte om henne,
jag blir galen. Visste jag att jag skulle få se henne om
en qvart, så hoppade jag bums i Norrström. — Men, vete
fan, om det är ginaste vägen."
Återigen några minuter af tystnad.
“Om jag kunde begripa hur det gick till! Jag ser
henne ju lifslefvande framför mig. En sådan engel, en
sådan englarnas öfverengel! — Men ni, era druralar i
soffan der, ni ska’ få lefva, ni! — Nånå, vår Herre vill
Thalia, 1867. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
