Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördes äfven allvarsamma skådespel, och bredvid
Seara-mouche, en oöfverträfflig bouffon, om hvilken traditionen
lefver ännn i dag i Paris, applåderades Mondori, truppens
direktör, hvilken med samma lätthet utförde allvarsamma,
som komiska roller.
Searamouche var egentligen en buflatyp, kommen från
Spanien till Italien och från sistnämnde land till
Frankrike och som spelats af flera italienska aktörer. Den
rykt-baraste af dem tyckes hafva varit Tiberio FiureUi, hvilken
anlände till Paris år 1640 och blef den ofvannämnda
oförgätliga bouffon på Maraisteatern. Det säges att Moliére
sjelf lärt åtskilligt af honom. Han öfverlefde Moliére och
dog först 1694.
Snart uppstod en teater, som skulle fördunkla både
Bourgogne och Marais. Jean Baptiste Poquelin, sedermera
kallad Molibre, föddes till verlden. Ung advokat, blef
Moliére vid 23 års ålder skådespelare på fullt allvar,
sedan han förut endast deltagit i sällskapsteatrar. Han var
medlem af en nybildad trupp, som kallade sig sjelf V Illustre
Théåtre och som flyttade från den ena lokalen i Paris till
den andra, men förgäfves sökte konkurrera med Hotel de
Bourgogne och Marais och slutligen nödgades begifva sig
till landsorten. Moliére var redan då trnppens direktör.
Först efter tretton års kringströfvande lif återvände Moliére
till Paris. Han var då 37 år och hade icke skrifvit mer
än ett par pjeser. Han hade flanerat, gifvit
representationer, än i slott, än i lador, rest till fots, till häst, i
ka-lesch, på kärra, fört det mest omvexlande lif, mött de
mest komiska äfventyr, äfven sett lifvets sorgliga sidor,
kämpat med ekonomiska bekymmer; ständig rörelse,
ständig oro. Litet hade han, som sagdt, ännu skrifvit, men
materialier hade han samlat, en rik skörd, under sitt
kring-slröfvande lif. “Flaneriet“ — det der omkringströfvandet
— säger en fransk författare, den spirituelle Emile
De-schanel i sin bok: la Vte des Comidéens, just ora Moliére,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
