Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfva icke uppehålla oss vid hennes historia, ty hvarje
bildad läsare äfven i Sverige har tillräckligt hört talas om
mamsell Mar». Hon debuterade redan år 1791 och
lem-nade icke scenen definitivt förrän år 1841.
Af samma orsak anse vi oss icke böra vara
mångordiga om Talma. Den första större roll, hvaruti han
gjorde sig bemärkt, synes hafva varit Carl IX:s i Joseph
Chénier’s sorgespel “Charles IX ou la Saint-Barthélemy“,
en pjes som hade en “revolutionär framgång*1 och som
förbjöds af konungen, men återfordrades af folket,
under-stödt af Mirabeau’s kraftiga stämma, och slutligen äfven
åter spelades.
Talma tillhörde det republikanska partiet inom
Théåtre-Framjais, som söndrat sig i tvenne läger. Han och
Du-gazon samt den sistnämndes syster, madame Vestris,
öfver-gåfvo skådespelshuset på venstra Seinestranden och gingo
till Monvel, som i Palais-Royal då uppförde egna dramer.
Det blef en Théåtre-Framjais nummer 2, men det var den
som snart ansågs såsom den förnämsta. Efter några år
sammanslogos åter de begge scenerna, och teatern på
venstra stranden, vid nuvarande Rue de 1’Ancienne-Comédie
(midtemot det gamla bekanta Café Procope, som ännu
existerar) flyttades äfven till Palais-Roval.
Den reform, som Lekain gjort i kostymer,
fullkomnades af Talma, hvilken gjorde sig mycken möda med att
uppsöka och studera allt, som kunde gifva tillförlitliga
upplysningar om olika tiders olika klädedrägter.
Sanningen dervid gälde för Talma mera, än livad som möjligtvis
kunde anses passande på scenen. Det väckte ett visst
uppseende, då den stora skådespelaren i en af den
klassiska franska skolans tragedier uppträdde såsom veritabel
romare, draperad i sin toga och trampande stolt på den
antika kothurnen, med obetäckta armar och ben. Madame
Vestris spelade då mot Talma, men kände icke till dennes
beslut att vara absolut trogen den historiska kostymen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
