Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5 fr. hos chefen, och när representationen är slutad samt
claqueuren samvetsgrannt uppfyllt sin pligt, får han tillbaka
3 fr. och har således haft en parterre-plats för 2 fr., då
en sådan i annat fall kostat honom 4 fr. Vid
Opéra-Comique brukar en claqueur betala 75 cent, 1 fr. 50 c.
och ända till 2 fr. 50 c., alltefter omständigheterna för
tillfället.
En chef de claque köper vanligtvis sin plats af
företrädaren och ofta rätt dyrt. Så lärer en sådan befattning
vid Stora Operan en gång betalts med 50,000 fr. Men
det är också en ganska indrägtig befattning. Chefen har
vanligtvis sina souschefer, hvilka kommendera hvar sitt
kompani af claqueurs och ansvara för deras “ärliga arbete
liksom han sjelf ansvarar inför teaterdirektionen, att
applåderna gå ordentligt. Chefen erhåller sällan kontant
betalning af direktionen, utan ett visst antal biljetter till hvarje
representation. En del af dessa biljetter behåller chefen
för egen del och säljer dem för lågt pris till vissa
cla-queurer; de öfriga biljetterna lemnar han till sina
underchefer, hvilka sälja dem och behålla pengarna.
På bestämdt klockslag, vanligtvis en timme innan
dörrarna öppnas för den verkliga publiken, infinner claque’n
sig vid en af de särskilda ingångarna till teatern och får
öfver scenen begifva sig till parterren, der chefen ordnar
platserna. Främsta bänken får aldrig upptagas af claque’n,
hvilken deremot slår sig ned midtpå parterren, under
ljuskronan. Det är derföre, som herrar claqueurer fått
namnet “riddare af ljuskronan“. För den orubbliga fasthet de
visa kallas de också “romare". Man skulle tycka att
effekten kunde blifva större, om claque’n spridde sig, och
cheferna fördelade sina underlydande här och der i
salongen; men så är icke bruket i någon enda teatersalong i
Paris. Der, midtpå parterren, sitta nu hvarje afton dessa
fasta “romare*1, dessa “riddare af ljuskronan", i en enda
klump och gifva noga akt på chefens signaler. Chefen
kjOOQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
