Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan gång komnio sjelfva auktoritetema på den
idén, att afskaffa claquen. Men det räckte blott en vecka.
Efter den tidens förlopp kom en, deputation af dramatiska
författare och kompositörer, anhållande på det bevekligaste,
att claque’n måtte åter införas, och den blef naturligtvis
genast åter insatt i sina rättigheter.
Om en chef de claque vanligtvis icke får kontant
betalning af direktionen, har han likväl flera inkomster än
de som erhållas af biljettförsäljningen. Författaren vill
vanligtvis stå väl med honom och har ofta sina goda skäl
dertill. Scenens artister önska också ega den mäktiga
mannen till vän och abonnera stundom ganska dyrt denna
vänskap. Så berättas, att den ofvannämnde Auguste under
doktor Véron’s tid hade fullt upp med abonnenter.
Dansösen Lise Noblet afstod åt honom sina flitpengar, som
utgjorde 50 fr. för hvarje gång hon uppträdde. För denna
summa gjorde, såsom det heter på konstspråket, Auguste
hennes entrée. Hon uppträdde ungefär sex gånger i
månaden och gaf claqueurchefen således en inkomst af 300 fr.
för samma tid, alltså 3,600 fr. om året.
Auguste egde naturligtvis många flera frikostiga
abonnenter, som ökade hans ordinarie inkomster. Men han
var icke fal för hvem som helst och visade sig aldrig
sniken. En sångerska, en af hans bästa abonnenter, skulle
snart förnya sitt kontrakt med direktionen eller afgå från
operans scen. Hon anhöll att Auguste ville för en månad
gifva henne några extra applåder och erbjöd sig
naturligtvis att lemna extra vedergällning.
— Det gör mig mycket ondt — svarade herr chefen
— men ert engagement är snart tilländalupet och jag kan
ingenting göra för er, ty jag har lofvat direktionen att
förbli neutral.
En gång blef Auguste plötsligt afsatt från sitt embete.
En stor dansös, Gud vet om det icke var Fanny Essler,
tyckte sig hafva anledning att anföra klagomål öfver cla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
