Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man sade ovilkorligen för sig sjelf vid anblicken af
realistens tafla: “Det der skulle jag vilja se in natura!
Hvad det måtte vara bra!“
Framför den andres tafla åter stod man tigande och
förtjust, — der stördes man inte af ramens inskränkthet,
der hade man naturen idealiserad: det vill säga, ordnad
för taflan!
Och så är det också med skådespelarkonsten. Icke
är skådeplatsen lifvet? nej, det är en bild deraf; men
skådeplatsens ram är, i förhållande till lifvet, lika trång
som taflans i förhållande till naturen. Huru låter det nu
tänka sig att inom denna trånga ram framställa den råa
bilden af menniskan från gatan, utan alla de
förutsättningar, alla de motiver, som derute i lifvet förklara henne
och göra henne sannolik? Hon blir på detta sätt som
granen i taflan. Ute i naturen, der hennes knotiga och
raggiga gestalt förmedlas af de tusen olika dagrar som
falla på henne, der försvarar hon sin plats, der gör hon
godt, men på taflan blir hon helt enkelt en monstruositet,
ett kuriosum.
Detta borde vår tids skådespelare väl betänka. I
ingen föregående tid har idealitetens bortfallande varit
så nära som nu, — en naturlig reaktion för öfrigt från
den tid, då idealiteten var allt, realiteten intet. Det var
den motsatta ytterligheten, till stor del föranledd af
Kotze-bues och Ifflands blodlösa och sentimentala gestalter.
Reaktionen har varit helsosam, men den är på väg
att gå för långt. Lockad af begäret att vara så naturlig
som möjligt, böljar man nu på att bli vårdslös i stället.
Man sätter en ära uti att på skådeplatsen röra sig lika
fritt och otvunget som i sitt hem, och detta är nog bra,
— men man bör komma ihåg att det är inte i nattrock
och tofflor, som man får umgås med sånggudinnorna. När
en städad karl tar emot fruntimmer, kastar han alltid en
rock på sig; — måtte skådespelaren göra detsamma! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
