Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man tänke sig endast följande tirad återgifven så som
den skall återgifvas:
“Han var min vän, han var mig huld och trogen,
Men Brutus säger att han herrsklysten var,
Och Marcus Brutus är en ärans man.
En mängd af fångar har hau fört till Rom
Och statens kassor fyllt med deras lösen;
Var det, månntro, herrsklystnad utaf Cesar? —
Då fattigdomen qvidde, gret ju Cesar;
Herrsklystnaden är hårdare beskaffad;
Men Brutus säger att han herrsklysten var,
Och Marcus Brutus är en ärans man.
Vid Lupercaliefesten såg ni alla
Hur jag tre gånger erbjöd honom kronan
Och hur tre gånger han den sköt tillbaka;
Var det herrsklystnad?––––-
Men Brutus säger att han herrsklysten var,
Och Brutus är helt viset en ärans man.“ —
Man tänke sig, säger jag, denna tirad så återgifven
som situationen och talarens karakter fordra, och ingen
skall längre förvåna sig öfver det vilda uppror, som
forberedes i den sydländskt lättretliga pöbelns sinnen.
Endast denna tvenne gånger upprepade, och tredje gången
méd ett lätt tvifvel utspädda, rekommendation för Brutus
är nog för att stämpla denne till en skurk i mängdens
ögon. Antonius, rätt uppfattad och utförd, är derför en
god skådespelares största triumf, liksom den i evighet
skall bli en klåpares farligaste stötesten.
På samma sätt Richard den tredje, denna den
tragiska diktens mest skuldbelastade och gigantiske skurk.
Han har af naturen ingenting annat erhållit i hemgift, än
ordets makt och sin djefvulska förställningskonst, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
