Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ahjo“, svarade vår ingeniör, “om han bara ställer
så till, att han det oaktadt får ut assuranssunmian. Hvem
vet, kanske lyckas han bättre en annan gång, och då är
det ju ingenting som hindrar.“
Men under det döttrarna triumferade i salongen,
vandrade modren af och an utanför paviljongen i den
yttersta oro, än blickande utåt gångstigen, än blundande,
liksom fruktade hon att se sina barn återkomma nedslagna,
förtviflade. Men de återkommo lyckligtvis ej, och ju mera
skymningen utbredde sig öfver himmel och jord, desto
klarare blef hennes anlete. Hennes matta ögon äterfingo
småningom sin glans, de bleka läpparna sin förlorade
purpur. -— Ah, der äro de, der har hon dem! de komma,
de komma och, himlen vare lofvad, så sent som möjligt!
•‘Pas de trois" visade sig ånyo på gångstigen med
mångdubblad liflighet. Modren ilade emot den och slöt
snart sina barn till sin famn. Ack, hvad de hade haft
roligt! Det hade gått så bra för dem vid pianot, de hade
måst göra dakapo pä Rossinis “Stabat Mater", arrangé ä
quatre mains par Charles Czerny; de hade dansat hvarje
dans, varit uppbjudna af så många, så många på en gång,
att de måst, anteckna namnen för valser i morgon och valser i
öfvermorgon, och de skulle nog minnas det, de skulle inte
mankera någon, det var visst och sannt, och så hade de
blifvit du med fröknarna A. B. C. och de hade fått kalla
X. Y. Z. för tanter, och Gud så roligt det varit!
Modren närmade sig sina döttrars kavaljer, som stod
på något afstånd från denna intagande grupp djupt rörd
af hvad han såg och hörde. Hon räckte den unge
mannen sin hand, hon ville yttra något, men intet ord kom
fram; hon försökte ånyo, men det lät som en qväfd
snyft-ning. “Bror Fritz“ upptäckte, trots skymningen, en
tacksamhetens tår i den stackars fruns blick. Han skulle ha
sett den äfven i djupaste natt, sy sådan glans har endast
tåren i en moders öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
