Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTINA NILSSON.
En afton för tre år sedan — det var i October
1864 — herrskade en ovanlig rörelse uti en af Paris’
förnämsta theatersalonger. Théåtre-Lyrique gaf en af
Verdi’s operor. Det var dock icke sjelfva operan, som
framkallade den ovanliga rörelsen: “Violetta" eller
“Tra-viata" var en gammal bekant för publiken, hvilken nyss
förut på italienska operan applåderat Adelina Patti i
hufvudpartiet och funnit denna sin älskling oöfverträfflig.
Men ifrågavarande afton skulle en okänd sångerska
uppträda, en liten débutante just i den roll, som
utgjorde en af Patti’s, “den gudomligas", största triumfer.
Det var derföre den eleganta publiken skyndat till
Théåtre-Lyrique och som det herrskade en så ovanlig
rörelse i theatersalongen.
Christina Nilsson hette debutanten. Så mycket
visste man, men föga mera. En liten paysanne från
yttersta norden, en halfvild flickunge.... Och den ville
mäta sig med sjelfva Patti! Ah, det var djerft! Månne
hon icke genast skulle göra fiasco?
De bland publiken, som ansågo sig bäst
underrättade, försäkrade att débutanten var ett naturbarn från
de “norska urskogarna". I Paris känner man just icke
alltid hvar de “norska urskogarna" äro belägna, men
man antar det vara i ett ofantligt aflägset fjerran....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
