Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon erinrar sig alltjemt med stor tacksamhet hvad herr
Bervald i detta afseende gjort, och talar ständigt med
största erkänsla om denne sin lärare. År 1860 uppträdde
Christina Nilsson på en concert i Stockholm, utan att
likväl här göra någon lycka. Hon var ännu nästan ett
barn och förstod sig icke på publiken, liksom denne ej
heller tycktes förstå sig på henne.
Kort derefter erhöll hon, tack vare sin
ofvannämn-de, frikostige beskyddare i Göteborg, tillfälle att resa
till Paris. Det är från ankomsten till verldsstaden, som
hennes egentliga konstnärslif räknar sin början.
Medvetandet om hennes konstnärskallelse föddes visserligen
tidigt i denna rikt begåfvade natur, och uppenbarade sig
på sätt och vis redan under Christina Nilssons
vandringsår; men i Paris lärde hon sig dock först rätt
tydligt känna hvad hon ville och hvad hon kunde.
Sedan hon någon tid tagit lektioner för Masset, en
af Paris’ ryktbara sångprofessorer, öfvergick hon till
Wartel, en annan bekant sånglärare, och det var under
den sistnämndes handledning, som Christina Nilsson
utbildade sig till hvad hon snart blef — en af
verldssta-dens, samt på samma gång en af verldens förnämsta
sångerskor.
Den som hade lyckan att bivista representationen i
Théåtre-Lyrique den 27 Oktober 1864, skall sannolikt
aldrig förgäta denna afton. I salongen funnos äfven
några svenskar, och nog vet jag_ att på åtminstone någon
af dem hjertat slog snabbare än vanligt, fastän han förut
icke personligen kände débutanten. Förhållandet var
troligtvis detsamma med alla de närvarande
landsmännen. Skulle hon lyckas, kon, som blott för få år
sedan var en obildad bondflicka, lyckas inför denna publik,
som utgjorde gräddan af Parisersocieteten? Det var ej
nog med sången — publiken hade sina anspråk äfven
på så mycket annat. Publiken såg nyfiken ut, men in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
