Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrskap, huru belönas inte också berättaren med allas
synbara intresse, med det tysta bifallet af en nästan
andlös uppmärksamhet eller det sorlande jublet, då han
sagt sitt sista ord, medan flertalet af publiken
otacksamt glömmer skuggfiguren bredvid situationens hjelte,
den på Scenen så nödvändige åhöraren.
Jag skulle nästan vilja påstå, att det fordras större
skådespelarekonst, att å scenen rigtigt fulländadt åhöra,
än att berätta en intressant tilldragelse. Berättaren är
endast till hälften skapande artist, ty han är
författarens medarbetare. Han har att tacka de snillrika
tankarne, de lifliga känslomålningarne för den framgång,
hvars blomma han oftast ensam skördar, då deremot
åhöraren helt och hållet är lemnad åt sin egen
sjelf-verksamhet, för att kunna ge form och farg åt de
känslor han skall framställa. Denne kan till och med
drabbas af missödet, att få i sin berättande medspelare en
så dålig tolk af författarens tankar, att hans minspel
måste foga sig snarare efter berättarens sätt att berätta,
än efter sjelfva berättelsens innehåll, och lika visst som
detta sätt kan variera, måste han följaktligen sjelf
förstå att improvisera.
En Fenella t. ex., som råkar ut för en Masaniello,
hvars olycksstrupe föder »tupp» på tupp, nödgas under
så förtviflade omständigheter betydligt moderera sitt
spel, utan att derföre bära sig åt som en höna.
Men, mitt ärade auditorium, låt oss tänka oss ett
par scener, som serskildt kräfva just en utmärkt
åhöraretalang.
Vi anordna i hast med vår fantasi, som
medarbetare, ett litet kabinettstycke.
, Den efterlängtade stunden är ändtligen kommen,
den brinnande älskaren har fått en téte å tåte.
Det hulda idealet — en dam af verld — sitter der
vårdslöst lutad i sin emmastol och låter sina liljefingrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
