Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en pratmakare eller hvilken annan meddelsam
inen-niska som helst är det en sann glädje att träffa på en
uppmärksam åhörare, och denne behöfver ingen annan
bundsforvandt än sin konst att åhöra, for att förtjena
sig epitheterna: hygglig, artig, bildad etc. etc.
För dessa slags konstutöfvare är det en stor
fördel, när de endast ha att göra med en berättare. Denne
kunna de animera med några utrop: Ah! Nej! — Nej,
verkligen! — Hvem skulle ha trott det? o. s. v. — och
deras tankar kunna under tiden vistas fjerran från
ämnet. Men få de att göra med en pratsjuk, som tillika
är frågare. då gäller det, att utveckla den mest spända
uppmärksamhet, for att inte stöta for hufvudet den
person, hvilkens sympatbier det kanske är af vigt att vinna.
Tankspriddhet är under sådana förhållanden ett
majestätsbrott, ty för den berättare, som icke förmår
framlocka någon sorts intresse, sväfvar alltid ordet »fiasco»
såsom skrifvet pä väggarne med eldskrift.
Ett serdeles svårhandterligt folkslag äro de för
allom bekanta anekdotberättarne. Vill man icke göra en
sådan till sin afsvurne fiende, måste man gå och köpa
sig en halfbutelj vatten från Lethe hvar gång man varit
i hans sällskap.
För att vinna en anekdotberättares hjerta behöfves
endast, att med samma friska lust skratta åt hans
historier den hundrade gången man hör dem, som vid den
första. Tystar man deremot hans tunga med att helt
höfligt och sanningsenligt inberätta för honom, att
anekdoten är hörd sedan gammalt och många gånger stått
att läsa i tryck, då har man i samma ögonblick frölagt
sädet till en kommande riklig skörd af ovilja.
Jag kände en anekdotberättare, som omöjligen
kunde fördraga en högeligen aktningsvärd gemensam bekant.
Sedan jag länge och väl grubblat på de hemliga skäleu,
upptäckte jag en dag, att den förhatliges hela brott be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
