Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omgifven af de surrande flugorna, och sedan Anna
anbefallt henne i en i huset boende qvinnas vård, begaf
hon sig sent på qvällen, på vinst och förlust, ned till
Riddarhohnen, förande med sig i ett knyte sin lätta
eki-pering, bestående af en svart orlinsklädning samt något
linne som hon fått till sin första nattvardsgång, och en
blommig silkeschalett, det enda minnet efter hennes mor.
Nedkommen till ångbåten träffade hon genast
direktören, som anbefallde henne i en gammal frus vård,
hvilken han kände, och som uttryckte sin belåtenhet öfver
den unga flickans utseende och sätt. Direktören sjelf
räckte henne en blank silfverspecie för att hafva till
oförutsedda utgifter på ångbåten, och hon
installerades sedan i aktersalongen, der direktören förut hade
tv^pne unga flickor med hvilka han äfven i Stockholm
rekryterat sitt sällskap.
Anna visste inte hur det var fatt med henne. Hon
satt uppe på däck när ångbåten i den vackra
sommarmorgonen styrde ut på riddarfjärden och snart lemnade
mälarstaden bakom sig som ett blånande moln vid
ho-rizonten; hon ville gråta, men hon kunde icke. Det var
som om en stämma hviskat i hennes öra: »Vänd om!
vänd om! Du skall en dag bittert ångra denna förd
från ditt torftiga hem. Vänd om! vänd om!»
Och hade endast ångbåten legat qvar vid land, så
skulle hon säkert lydt den manande rösten. Men nu var
det för sent.
Hon tänkte visserligen ett ögonblick på att smyga
sig i land i Södertelje, och att till fots begifva sig
tillbaka hem till den sjuka gudmodren, för att afbedja sitt
fel; men så kom den unga damen i sidenklädningen för
henne igen, och med ett uttryck af fast beslutsamhet
kring den vackra munnen, sade hon för sig sjelf i det
hon gick ned för att taga sig några timmars hvila:
»Nej! nu må det bära eller brista!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
