Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall passa på min herre och man», tänkte å
sin sida fru direktörskan, som i dylika fall hade
lodjurs-ögon, »och märker jag det minsta försök till något
maskopi mellan honom och den der torgungen, så skall hon
genast ur huset, om vi också ska’ lefva på vatten och
bröd!»
Och nu börjades för den unga flickan en tid af på
en gång bitter och lockande erfarenhet. Fjäsad af den
ene och hatad af den andre, hade hon i hemmet ingen
trefnad, och visste inte huru hon skulle kunna hålla
medelvägen mellan dessa tvänue ytterligheter. Ofta var
hon på väg att rymma tillbaka till den fattiga
gudmodren igen, men under tiden hade hon fått andra vanor
ocK det var inte mera så lätt att vända tillbaka.
Hennes hjerta var visserligen ännu rent som förut, men
hennes sinne var bländadt. Hon hade smakat på det
offentliga bifallets söta gift, och att undvara detta sedan
det en gång läppjats på, är nästan lika svårt, som för
opiirökaren att lägga bort sin skadliga vana.
Hon hade nemligen uppträdt i ett par obetydliga
roller, och hennes vackra ansigte hade förskaffat henne
ett bifall, som hon tillskref sin talang. Ty hon trodde
sig redan ega en sådan, och hvem kau förtänka henne
det? Det var så många som sökte sin fördel i att
inbilla henne det. Hvar och en som drog strå för hennes
oskuld, började med att utbreda sig öfver hennes talang,
för att slutligen komma med loftal öfver hennes
skönhet; publiken applåderade henne derför att hon var ett
barn, och kritiken skämde bort henne, derför att hon
visade anlag. Det var ifrån början till slut den gamla,
vanliga historien som upprepas alla dagar och som
kominer att upprepas så länge verlden står, att en ung,
vacker qvinna vid teatern anses af alla som gemensam
egendom. Det finnes ingen rucklare, som icke tycker
sig hafva betalt rättigheten att förderfva henne, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
