- Project Runeberg -  Thalia / Theater-Kalender för 1868 /
89

(1848) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utanför blifvit kallad baron, och med en stentorsstämma
som man inte kunnat tilltro hans spensliga figur,
utropade han så att det genljöd kring hela salongen, och i
det han vände hufvudet uppåt tredje raden der
oväsen-sendet hade sin kärna.

»Tyst, boskap!»

Och som en tjutande storm ibland tystas af ett
plötsligt åskslag — så var det äfven nu! Det rättvisa,
fast ingenting mindre än fina tillmälet gjorde sin verkan.
Det blef först tyst som i en graf och derpå brast hela
den öfriga publiken ut i ett skratt som pä slutet dog
bort i en skallande applåd.

Den unge mannen satte sig helt lugnt pä sin plats,
och stycket fortsattes. Anna, som varit färdig att mista
sansen af förskräckelse, hade vid ljudet af den manliga
stämman blickat ut i salongen, hon hade ett ögonblick
sett det bleka anletet höja sig öfver mängden derute,
och denna enda blick var tillräcklig för att för alltid
inprägla bilden deraf i hennes hjerta.

Efter några ögonblick kunde hon fortsätta siu roll.
Den utståndna förskräckelsen lade i hela hennes varelse,
i åtbörd och stämma, ett uttryck af vemod som
förträffligt kom hennes uppgift till pass, och efter melodramens
slut utbröt publiken i bravorop och skallande applåder.
De som nyss förut hvisslat utan att veta hvarför, tjöto
nu lika tappert af förtjusning. Sådan är publiken. Nu
ville den godtgöra sitt fel och derför applåderade den
till och med den unga nybörjerskans brister.

Den gamla Viarda deremot fick gäng pa gang
mottaga de mest otvetydiga bevis pä publikens missnö’
Hon skummade af raseri. Slutligen lyckades det för > t t
parti i salongen att få henne inropad efter hennes scen
-andra akteu, i skogen... och när hon ögonblickligt infann
sig, sa mottogs hon af nagra svaga försök till applåder, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:26:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thalia/1868/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free