Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Döden! tala icke om döden! Ser du icke på min
drägt, att det band som åtskiljde oss är för evigt
brutet? Ja, Anna, jag är åter fri, och jag har nu kommit
for att erbjuda dig min hand och mitt namn, och hela
mitt lifs brinnande kärlek för att försona hvad jag
brutit. Du skall åter bli lycklig, leende och skön, du skall
vinna herrliga triumfer i din konst och jag skall vara
stolt öfver att den firade prima-donnan kallas min
maka! Vänd dig icke bort, Anna, älskade Anna! Gif mig
svar uti ett leende, en blick, som säger mig att du
förlåter, att du älskar mig, att du vill blifva min brud!»
Anna såg på honom med en lång, outsäglig blick,
och derpå gömde hon ansigtet i sina händer. Hon
utkämpade nu sin svåraste strid. Framför hennes fötter
låg bedjande och ångerfull den man, som hon älskat, som
bedragit henne på all lifvets glädje, och när hon åter
hörde den välbekanta stämman, så bade hon svårt att
hindra sitt svikna och sårade, men alltid kärleksfulla
hjerta, att flyga hans till möte. Den striden skar som
ett tveeggadt svärd genom hennes själ; men hon reste
sig upp utur den, segrande och fri.
»Jag har förlåtit er allt», sade hon nästan
hviskande, »men med vår kärlek är det förbi. Försök icke att
blåsa eld i de slocknande kolen — ni dödade sjelf den
flammande gnistan genom ert kalla afsked, som sade
mig att jag endast varit för er en leksak, aldrig er
kärleks föremål. Lemna mig nu för alltid — och förbittra
icke de få dagar jag eger qvar af detta lifvet. För ett
tackar jag er: ni öppnade först mitt öga för skönheten,
för storheten af den konst jag idkat och älskat, ni
glömde blott att ni på samma gång gjorde mig ovärdig att
föra dess rena fäna, och att det är detta som dödat
mig! Farväl nu, ocb låt oss tänka på hvarandra utan
bitterhet! — Farväl och blif lycklig, det är min
varmaste bön!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
