Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af erfarenheten bekräftade ord: »Det är ett förderf
att spela teater i Upsala, när man skall egna sig åt
scenen på allvar. Sällskapsteatern förlänar ett manér,
som det behöfs åratal att arbeta bort. Konstens mål
ligger för högt och för att nå det, är det ej nog att
leka, man måste arbeta.» Personne hade under lek
tappat bort sig själf och det gick ett eller annat år
innan han genom rastlöst arbete fann vägen till det
borttappade. Men en gång inne på denna går det
fort framåt och Personne har också med en otrolig
fart tillryggalagt en icke oansenlig del af vägen till
det drömda målet. Han har lyckats gifva lif åt flera
vidt skilda figurer, han har varit en eröfrare, som
ständigt utvidgat sina konstnärliga gränser.
Ända sedan 1885 har Personne varit en ofta
använd, regissör, som satt i scen de flesta mera
betydande repertoirstycken under de sista spelåren. Han
har i denna verksamhet lagt i dagen en mindre vanlig
esprit d’arrangement, mycken ihärdighet och ett
be-römvärdt allvar. Förtroendet att vara medlem af
dramatiska teaterns direktion, är utan tvifvel ett uttryck
af kamraternas uppskattning af hans talang som regissör
och sunda praktiska förmåga i allmänhet.
Bland hans viktigaste roller må nämnas:
Mercutio i »Romeo och Julia», Figaro i
»Barberaren i Sevilla», Arv i »Henrik och Pernille», Bellac
i »Sällskap, där man har tråkigt», De Champignac i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
