Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
att konungen hade så godt som ingen kunskap i
svenska språket, samt därigenom vore hänvisad till
andras omdöme om och uttydningar af den åtalade
skrifvelsen. Lindeberg uttalar den förmodan att man
i enlighet med lagens bokstaf måhända skulle komma
att döma honom till döden, men att han genom kunglig
nåd skulle förskonas från dödsstraffets verkställande.
Härom ytttrar han: »Jag har någon gång sett dylika
farser uppföras och sett det med förtrytelse. Jag har
visserligen hos Eders Maj:t begärt tillåtelse att anlägga
en theater, för att på den uppföra skådespel; men med
min person och min heder skall intet sådant
skådespel bedrifvas, och lag och domaremakt ej genom
mig förvandlas till en fars. Jag har redan nämnt
att proceduren emot mig är stridande mot grundlagen,
dess fullföljande skulle vara en dödsstöt deråt. Är
afsigten att gifva henne denna dödsstöt, så skall jag ej
förhindra den. Jag är då ett verktyg i en högre
makts händer och skall gå dit hon kallar mig. Jag
skall göra allt hvad jag förmår för att påskynda
rättegångens afgörande, och om den afgöres till mitt fall,
så skall mitt hufvud falla, ty någon nåd skall af mig
hvarken begäras eller emottagas, och man kan ej
tvinga mig dertill, om icke genom en ny lagstridighet.»
Han anhåller vidare, att, för den händelse
rättegången mot honom komme att fortsättas, han skulle
mot hedersord få vistas på fri fot. Han menar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
