Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
hågad att utan ett dylikt understöd taga sig an denna
institution? Hvem? Hvem? Slutet på visan blefve väl
att hela operapersonalen skingrades, som agnar för
vinden, och att den enda lyriskt sceniska njutning,
som hufvudstaden komme att fägna sig åt, blefve den,
som operett- och varieté-teatrar presterade, för så
vidt icke något tyskt eller italienskt operasällskap med
några få dugliga solister, med en reducerad kör och
dito orkester hade förbarmande med oss och
gaste-rade här under ett par månader på året. Dyster och
olycksbådande tedde sig sålunda den molnhöljda
synkretsen för operans vänner.
»Men tyst, ett sken i fjerran glimmar
genom denna sorgens natt.
Det är gryningen som strimmar,
Klarare det börjar dagas,
Molnen ila på sin ban
Liksom slitna vimplar jagas
Och nu — går solen opp ...!»
Med detta från »Oberon» lånade citat har jag
trott mig kunna karakterisera den ljusnande situation
som inträdde i och med det att hofkapellmästaren
Conrad Nordqvist beslutsamt framträdde och åtog sig den
lyriska scenens ledning. Härmed hade den
intrasslade teaterfrågan, den mycket omskrifna och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
