Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
om konstnärer, hvilka fått sin hallstämpel af den
europeiska kritiken. Vårt konstförstånd är måhända icke
så fasligt öfverlägset, men vi taga, naturligt nog,
mycket illa upp, om man sätter vår vederhäftighet
som teaterbedömare i fråga, och därför är det mycket
bekvämt, om man bjuder oss på något, som utlandets
recensenter förut gifvit ett godt videtur. Då behöfva
vi ej vara tveksamma; vi kunna genast från
begynnelsen taga oss en hög ton och krossa hvarje kättare
med en antydan om den märkliga öfverensstämmelse,
som råder mellan den stora världspressens framstående
konstkritici och vår egen högst odisputabla
skarpsinnighet.
Och reklamen, denna makt i det moderna
samhället, som hvarken affärsmannen eller politikern, men
allra minst konstnären kan undvara, sköttes för
Mei-ningarnas vidkommande icke utan talang. Den kom
till en början i enstaka dyningar, så snart det blef
bekant, att underhandlingar om deras gästuppträdande
här voro å bane, och ju närmare Meiningarne själfva
kommo oss, desto högre växte floden af reklamnotiser,
bref, telegram och ur utländska blad öfversatta
artiklar, recensioner och kåserier. Från Köpenhamn i
synnerhet göt sig denna flod in i våra tidningar och
hotade för ett ögonblick att dränka både
hopfanti-serade statsrådskandidater och härskna
margarinartiklar. Man fick till lifs en hel hop saker om hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
