Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I4i
Jag har liknat operan vid en döende. Bygnaden
har redan öfverskridit sitt första sekel, således
kommit öfver det tidsmått som vanligen plägar beskäras
en dylik bygnad. Ålderdomssvag och skröplig är den,
men dess rika minnen fordra sin honnör och den
skall säkert villigt gifvas af alla, allra helst då denna
gamla kämpe för språkets och musikens förenade
välljud nu snart, som vi hoppas oberörd af
sotdöden, stupar på sin post och så tågar in i minnenas
"Valhall.
Ingen har misstagit sig på dessa dödstecken.
De illustrera endast skaldens ord om det förmultnade
som» skall ramla och det nya som skall växa upp ur
förstörelsen. Derför har minnenas vemod plånats ut
af framtidens glada förhoppning-, sorgen öfver vår
gamla operas bortgång är redan lindrad genom det
tryggade löftet om en arftagare till dess konstnärliga
traditioner.
Men dessa förhoppningar hafva först spirat upp
under år 1889. Det fanns ett föregående år, då
mången misströstande stälde diagnosen för kungl, operan
på undergång och död på grund af obotlig
»kassafeber». 1888 års riksdag hade tröttnat på de
oupphörliga penningebehofven vid k. operan och statens
anslag till operan drogs in. Om politiska, religiösa
eller sparsamhetsskäl härvidlag verkade, är svårt att
afgöra; troligen förefunnos alla tre skälen om också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
