Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
tydligt märkte af hennes första roller Fredrik i Mignon
och Nicklaus i Hoffmans sagor. Fröken Jungstedts
röst är mindre men vackrare än fröken Wolffs; den
har en lyrisk, varm timbre, är ovanligt lätt att böja
och forma och har särskildt några mellantoner af
öfverlägset vacker klang. Fröken Jungstedts spel
präglas alltid af god dramatisk uppfattning och intelligens.
Den tredje debuten gjordes af hr Carl Hagman
i »Den stumma». Den var att döma af publikens
hållning den vackraste. Hr Hagman hade också
mycket vinnande både i figur och utseende, och hans röst
var malmrik, stark och välklingande. Tyvärr hade det
slösats med malmen i röstens lägre register och
mellanregister, så att det högsta registret fått föga med.
Rösten sträckte sig till f, möjligen g, a’et var redan
afgjordt svagt och dåligt. Men det fanns, och
därmed fanns också material att tillskapa en ovanligt
stark och vacker hjältetenor. Tills vidare torde dock
hr Hagman böra betraktas såsom tenorbariton.
Det var ej att begära att operan under det
rådande osäkerhetstillståndet skulle öka sin repertoar
med många nya arbeten. Tre enaktsstycken och en
fyra akters operacomique utgjorde operarepertoarens
vinst under spelåret. Tillfallighetsstycket
»Diamant-bröllopet» torde dock få fråndragas, på grund af sin
alldeles speciella uppgift. »I Firenze», en liten
en-aktsoperett af Hélène Munktell till en romantisk text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
