Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i204
Hennes Hedvig i »Vildanden» var en ej mindre
märklig företeelse. Det var en af de originellast
individualiserade flickroller man här sett, och
framställningens detaljrealism gaf endast än starkare relief åt
gestaltens djupa poesi.
En egendomlig kontrast bildade den åttioåriga
gamla uti »I asylen», där man knapt visste hvad man
skulle mest beundra, naturligheten i utseende, tal, gest
och gång eller den själfulla innerlighet, som låg öfver
det hela.
I Drachmans »Det var en gång» visade fru
Hennings mycken scenisk esprit i sin uppfattning af
sagoprinsessan, »Tillfälligheter» spelade hon med en säker
enkelhet, som var högst intressant, och de rena
ingenue-rollerna i »En liten förmyndare» och »Sällskap der
man har tråkigt» återgåfvos med framstående talent.
Det var, som sagdt, ett alltigenom högst
intressant gästspel, och hvad fru Hennings i de roller, som
nämndes först, åstadkom, lärer ingen af våra
skådespelerskor göra henne efter.
När hon reste led vårsäsongen allaredan mot sitt
slut. Den sista nyheten var en föga uppbygglig tysk
komedi, eller kanske lustspel: »Vilda jagten». Dess
fall berodde troligen mindre på det vackra vårvädret
än på att egna inre egenskaper predestinerade
detsamma till en snar ändalykt, utan alla apparencer till
någon framtida uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
