Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x8z
som mycket behagligt framställde den unga frun, och
hr Fredrikson som i en roll om några repliker gaf
truppen ett beaktansvärdt exempel på att ingen är
för god att i den obetydligaste uppgift bidraga till
det helas framgång.
På komedien följde ett lustspel, Echegarays »Järn
och blod», gripande och hämskt, djupt partiskt i
anläggningen och i många detaljer, men lidande af
åtskilliga tekniska brister. Hufvudrollen uppbars af hr
Hillberg, hvars karaktärsstarka och kraftiga
framställning hör till de bästa profven på hans goda konst
och med rätta i hög grad fängslade intresset.
Öfriga vigtigare rollers innehafvare lämnade rum
för befogade anmärkningar, men i alla händelser var
utförandet sådant att »Järn och blod» nog kunde hållit
sig betydligt längre på spellistan om vår publik hade
någon större håg efter sorgespel. Man kan se
bristerna både i fru Fahlmans och fru Rundbergs
framställningar och ändå erkänna att t. ex. hos
Meinin-garna flera kvinnoroller framställdes på ett betydligt
svagare sätt, men allmänheten var nu en gång
benägen att se Meiningarna, och då betydde detta mindre.
Däremot tyckes allmänheten — dessvärre — knapt vara
lika benägen att se sorgespel på våra egna teatrar.
Efter »Järn och blod» var ånyo turen hos ett
svenskt original, Tor Hedbergs »En räddare». Det
var en komedi, litet tunn i handlingen, men träffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
