Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
vise männens samtal. Hans hållning var något
framåtlutad, hans ansigte var blekt och orörligt, men hans
stora, uttrycksfulla ögon lyste med en nästan
öfver-naturlig glans — med ens trädde han fram ur dunklet,
och med en lätt axelryckning, som hade hsn velat
säga: Snygga pojkar! sträckte han ut handen öfver
de församlade, och utbrast: »Det är jag, som har
Öfvermakt.’» Verkan häraf var öfverväldigande.
Hastigare än jag kan beskrifva det, var changementet
gjordt som genom ett trollslag. Den tjänande brodern,
nyss så okänd och obemärkt som Syrsan på ängen,
hade intagit de vise männens plats, och dessa stodo
ödmjukt bugande omkring honom. Hvem var han?
hvarifrån kom han? det är mer än jag kan säga —
men jag har hört, att han skall ha två gamla Mostrar,
ett par riktiga drakar, som bruka spöka ut sig med
Herr Benoits papiljotter — den ena kallas vanligen
Frun från hafvet och den andra Kärringen mot_
strömmen — och de lära ha rådt honom att bara
svinga sig upp, för de voro bekanta med Miss Eva
Fay, och hjälpte icke den humbugen, kunde ju
Lindberg få göra Ett besök, ty han är både Gringoire
och Hamlet i en person, och kan till på köpet, som
ingen annan, slunga ut En handske (af Björnson), som
Stockholmspubliken likväl förståndigt nog icke alls
brydde sig om att ta upp. Men då sa’ den bleke
mannen: »Nej, här måste bli annat afl Jag söker upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
