Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2og
Hvad han är, minst af alt är han någon
tea-terbof.
En låg natur, som genomgått jesuiterskolan och
vet att slå sig fram i världen på fromleriets väg.
Han spelar en roll — låt vara — men den rollen
har han spelat så länge, att den blifvit hans andra
natur. De gudeliga talesätten äro fullt hemmastadda
i hans vulgära mun, han behöfver ej det minsta
skrufva upp sig för att med en domares kraft och en
profets öfvertygelse slunga fram de mäktiga tiraderna.
Han gör inga förstulna miner af skadeglädje eller af
inre tillfredsställelse öfver att lyckas lura de
godtrogne, det faller honom ej in att — som man en gång sett på
Comédie frangaise, där Tartuffe spelas olika af olika
aktörer — vid knäfallet för Orgon småskratta bakom
hatten, han håller för ansigtet.
Han är fullkomligt på det klara med sin rätt
att lefva som det honom behagar. Han har ju
himlen på sin sida. »Si ce ti est que le ciel. . .»
Han blottar sig, då hans känslor föra honom
till den punkt, där själfbeherskningen upphör. Den
breda munnen drar sig till ett cyniskt grin och
ögonen komma fram i det feta ansigtet och lysa som
eldkol. Så simpel är jag och jag har redan sagt så
mycket, så det lönar inte mödan att dölja det
numera. Elmire har gifvit sig, hennes små
betänkligheter har jag med lätthet skjutit undan, med säker-
Thalia. . 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
