Beskrifning öfver Westerås län / Berg och vatten (1849) Author: Wilhelm Tham - Tema: Statistics, Västmanland, Geography Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Berg och vatten

Länet hör hufvudsakligen till Mälarens berg- och vattensystem, en ringa del till Dalelfvens. Den utgrening af det s. k. Dalfjället, som i flera utskott uppfyller Örebro läns andel af Westmanland, och derintill närmast gränsande socknar af Dalarne, fortgår äfven hit, och bildar dels egentliga bergstrakter af ringa omfång, dels vidsträcktare skogs- och kärrmarker, hvilka slutligen lemna rum för mera odelhara slätter. Längst i nordvest vid Norbergs bergslags norra gräns mot Dalarne, stryker en bergös fram ungefär från vester till öster, af omkring 600 fots böjd öfver hafvet, med enskildta toppar af 800 fot, eller mera än 600 öfver den nära derintill gående Dalelfven, som mellan Hedemora och Avesta har 291, ned till 285 fots höjd. Vid åsens södra sluttning finnas dalgångar och sjöar af ända till 580 fot öfver hafsytan. Men redan efter en till två mils sträckning, vid nämda bergslags nordöstra gräns, sjunka bergen ned till en betydligt lägre landtrygg, Långheden kallad, som sedermera följer Dalelfven på längre eller kortare afstånd, och utgör naturliga vattendelaren mellan denna elf och Mälaren; den är dock med konst genomgräfven, i ändamål att öka vattentillgången för Sala silfververk. Den har ock i denna trakt föga höjd öfver vattnen, såsom 40 fot öfver Ljusen, och ännu mindre öfver Hallaren; bortom sistnämda sjö tilltager åsen åter något i höjd, men öfvergår småningom alltmera i sand- och skogsmoar, omvexlande med hedar och kärr, en karakter, som den i viss mån har allt från hergslagens slut.

Af ungefär samma natur som Långheden äro flera derifrån åt sydsydost utgående åsar, som skilja länets östliga dalgångar och slättbygder från hvarandra. De äro låga, platta, fyllda med kärr och måssar, ofta sandiga; här och der uppsticka små spridda bergkullar, enstaka höjder och grusbackar, eller uppstapplade eller kringspridda stenblock. Mångenstäds sammanfalla dessa landtryggar med de annars ofta högre sandåsar, som i ungefär samma rigtning genomstryka landet. Blott öster ut, i Thorstuna härad, höjer sig åter en bergsbygd i smått, med flera och smalare höjdsträckningar, och trångare dalgångar, sluttande dels åt söder, dels åt öster.

I spetsig vinkel mot först nämda bergås gå genom Norbergs bergslag, åt sydost, flera bergsträckningar, af hvilka den mellersta innehåller ett af Sveriges rikaste malmfält; de hafva ännu efter ett par mils sträckning en temligen betydlig höjd öfver den 257 fot höga sjön Åmänningen, som de omgifva på östra sidan. Vid utgången ur bergslagen utplatta de sig småningom till breda, skogiga och morasiga landtryggar, och sjunka alltmera i höjd, men utgöra, till en del i sammanhang med Långhedens vestligaste utskott, vattendelare för länets mellersta dalgångar och slätter. -- Dylikt är förhållandet med den vestligaste berggruppen, som, inskjutande åt sydost från gränsen af både Data me och Orebro lån, och delad i flera armar, upptager dels södra delen af Norbergs bergslag, till Åmänningens vestra strand, dels hela Skinskattebergs bergslag; bär har den längst i vester dalgångar och sjöar af ända till 600 fots höjd, och toppar kanske några hundrade fot högre, och i midten likaledes 8 till 900 fot höga herg, 4 till 500 fot öfver sjöarne; men strax nedan före, efter mindre än 2 mils sträckning, förlorar äfven denna berggrupp betydligt i höjd, och bildar landtryggar af oftanämda natur, vattendelare för länets vestligaste dalgångar och slättbygder. -- Slutligen bildas gränsen i sydvest mot Nyköpings län af en östlig fortsättning utaf den i Nerike begynnande Käglan, åt norr temligen brant stupande mot slätten, åt söder utplattad till en bred landtrygg, mera stenig än bergig, temligen likartad med den nästgränsande orten Rekarne i Södermanland.

Man kan räkna den egentliga bergsbygdens bredd till 1 1/2, högst 2 mil, men blott inom länets nordvestra del, och med en längd af omkring 5 mil från sydsydvest till nordnordost; de lägre terasserna, med sina skogar, sjöar och måssar, upptaga ungeFär 4 mil i bredd tvärtöfver hela länet, åtminstone 10 mil långt från sydvest till nordost; de nedanföre belägna slättbygderna sträcka sig från en till kanske 4 mil i bredd, med en längd af 7 mil eller mera från vester till öster.

De särskildta dalgångar och vattensystemer, icke alltid skarpt skiljda från hvarandra, som af nämda bergshöjder och landtryggar, helt eller delvis, bildas, äro följande: Arboga-åns, hvaraf dock blott en ringa del hörer hit, ungefär två mil, i sträckning nästan från vester till öster, från Örebro läns gräns till fjärden Galten af Mälaren. Ända till staden Arboga har ån ej obetydlig sänkning, men derifrån flyter den temligen jemnt mellan sanka, blomsterrika ängar-, och är segelbar. Södra begränsningen för denna dalgång utgöres af nyssnämda fortsättning af Käglan, som följer åns brädd ganska nära, utom på midten, der en mindre dalgång öppnar sig, genom hvilken ett konstgjordt utfall blifvit beredt för den omkring 80 fot högre liggande Hjelmaren, nemligen Arboga graf eller Hjelmare kanal. För öfrigt gå från denna sida blott små vattendrag till Arboga å, likasom från åsens södra sida till Hjelmaren, af hvars norrut utskjutande vikar en, Fröshammarsviken, når till detta län. Från norr mottager ån vid vestra gränsen Schedvi-ån från sjön af samma namn, i hvars granskap åter Iresjön med flera mindre ligga, hvilka bilda ett vestligare tillopp genom Fellingsbro härad. Längre ned utfaller ett vattendrag, som kommer från Rölen och Westlanda-sjöarne, äfven i norr, och mottager flera grenar från olika håll. Arboga-åns nu nämda tillflöden hafva sitt upphof i Skinskattebergs-höjdernas lägre sydliga fortsättningar, och utfalla efter ett par mils lopp, hvaraf hälften kommer på slättbygden; deras hela lutning torde ej öfverstiga 100 fot. Till deras och åns egen floddal hör vestra hälften af Åkerbo härad, eller Schedvi, Medåker, Himmeta, Arboga, Säterbo, Carlskyrka och Torpa socknar, samt delar af Björskog och Kungs-Barkarö. -- Ett och annat aflägsnare, längre i vester utfallande, tillopp till samma å, upprinner högre upp på samma sida af länets sydvestligaste höjdsträckningar, men lemnar detsamma genast, likasom det nyss nämda från Iresjön. Det betydligaste kommer från de mellan berg af 8 till 900 fots höjd liggande Haraldsjön och Lien, i sydvestra delen af Skinskatteberg, men utgår efter en knapp mils lopp i Ramsberg af Örebro län.

Genom nämda Skinskattebergs bergslag går den andra af länets förnämsta elfvar, vester ifrån räknadt, nemligen Hedströmmen. Denna upprinner dels i Ramsherg, dels i den s. k. Vester-bergslagen af St. Kopparbergs län, går nedanför Malingsbosjön in i länet, och löper först öster ut under namn af Baggån, mellan betydliga höjder på södra sidan och lägre på den norra, hvaribland den enstaka Matkullen (200 fot öfver ån), till Storsjön, der den mottager nordliga tillopp från Örtjernarne vid foten af Örberget (8 till 900 f.), och från Dragaren. Derpå fortgår ån i sydligt lopp genom Öfra Wettern eller Skinskattebergssjön (4OO f. h.), och Nedra Wettern, samt under namn af Utterbergsån, genom en mängd småsjöar, såsom Thomasbosjön, Ändern o. a., i hvilka den småningom antager en sydostlig höjning, och utgår ur bergslagen med namnet Hedströmmen. I Nedra Wettern utfalla flera tillopp, de största från vester, från Bjursjön, och Kil-ån från Öfra och Nedra Skärsjöarne (6 till 700 f. h.). Längre ned, inom Åkerbo härad, mottager Hedströmmen ett större tillflöde från norr, från de i östra delen af Skinskattebergs bergslag, mellan lägre åsar, belägna sjöarne Gefjan, Stora och Lilla Kedjan samt Öfra Färnasjön, med östligt tillopp från Klysen, St. Björken och Flen; vidare genom Nedra Färnasjön, Långsvan och Lillsvan. Sammanflödet sker vid nära 200 fots höjd öfver hafvet, hvarefter Hedströmmen, utan att mottaga något tillopp af betydenhet, fortlöper först i en trång dal mellan branta, på östra sidan sandiga åsar, derpå genom en slättbygd, der den ändrar sitt lopp från sydöstligt till östligt, och utfaller i Barkaröviken af fjärden Galten. Denna elfs båda hufudgrenar inom bergslagen upptaga, med samtliga tillopp, en bredd af 1 till 2 mil eller mera, på en längd af kanske 3 mil, hvaraf en kan anses höra till de lägre bergterasserna; Hedströmmen har sedermera ännu inemot 3 mils väg, hvaraf en inom slätten, och en dalbredd af 1/16 till 1/2 mil; hela sänkningen kan beräknas till 500 fot. Till detta flodområde hör nästan hela Skinskattebergs bergslag, eller socknen af samma namn, samt Gunnilbo och Hed; och mellersta delen af Åkerbo härad, eller Bro och Malma, samt delar af Björskog, Kungs-barkarö och Köpings socknar.

Närmast i öster, och hufvudsakligen hörande till samma vattensystem, flyter den vida mindre Köpings-ån, så kallad af staden, ofvanför hvilken den bildas genom förening af tvenne, båda kommande från låga höjder i sydöstra hörnet af oftanämda bergslag och det derintill gränsande Snäfringe härad. Den vestligare armen, Walsta-ån, upprinner dels från Långnäla-, dels från Wågsjön, och går genom Lundbysjön, samt i dels sydlig, dels sydostlig rigtning; den östligare, Kölsta-ån, går från Glåp- samt Norra och Södra Lisjöarne söder ut. Båda höra under knappt 2 mils väg till de lägre bergterasserna, och inemot en mil till slätten; men Kölsta-ån åtföljes äfven här af mindre kullar eller sandåsar på östra sidan, hvilka fortgå utmed den förenade Köpings-ån ända till dess utlopp i Barkaröviken. intill staden är djupet numera tillräckligt för segelfart. Nedanför utloppet tillstöter till samma vik ett ännu mindre vattendrag från sydöstra hörnet af Snäfringe härad. -- Hela bredden af nu nämda vattensystern kan beräknas från 1 1/2 ned till 1/2 mil. Hit hör en del af Gunilbo socken af Skinskattebergs bergslag, Odensvi och en del af Köpings af Åkerbo härad, samt delar af Bergs och Munktorps m. fl. socknar af Snäfringe härad.

Den tredje af länets betydligare strömmar är Ramnäs- eller Kolbäcks-ån. Denna upprinner långt in i Dalarne, åtminstone 5 mil i nordvest från Westerås läns gräns, dit den inkommer vid sitt utlopp ur sjön Södra Barken i Vester-Bergslagen, på en höjd af 337 fot öfver hafvet. Den går åt sydost genom några smala sjöar mellan höjder, hörande till Norbergs bergslag, och med en sänkning af 80 fot på en half mil, samt derpå genom Stora och Lilla Aspen (258 f.) till Åmänningen (257 f.). I denna betydliga sjö, en mil lång och nordligast en half mil bred, men längre ned afsmalnande, i allt upptagande 1/4 qvadratmil, tillstöter, utom en mängd mindre vattendrag, ett från norr, Norbergs-ån, hufvudsakligen hörande till nämda Norbergs bergslag. Den upprinner i tvenne grenar inom Dalarnes gräns: den ena går genom Orgen och Fraggsjön, den andra från en 600 fot hög trakt, genom Stensjön (580 f.) och Damsjön (555 f.), båda till Gäsen (499 f.), hvarifrån detta vatten i fortsatt än sydlig, än sydostlig rigtning genomlöper Noren (436 f.), Trätten (356 f.) och Snyten (287 f.), tills det utfaller i Åmänningens nordvestra hörn. -- Efter utloppet ur denna sjö, och dermed ur den egentliga bergstrakten, tager Kolbäcks-ån en alltmera uteslutande sydlig rigtning, genomgår Wirsbosjön (240 f.), Öfra och Nedra Nadden (236 f.), Guten (204 f.), som mottager Ramen-sjöarnes vatten från vester, samt Östra Surasjön (184 f.), i hvilken den Vestra Surasjön utfaller, äfvensom Toften och Långsjön från öster; ån följer vidare en med Surasjöarne sammanhängande måsse, dock skiljd derifrån genom en sandås, kommer derpå ned till slättbygden, mottager ännu några mindre tillflöden, utfaller i sjön Freden, i hvars nordvestra ända åter ett mindre vattendrag tillstöter, samt går slutligen genom Borgåssund ut i Galten. Hela detta vattensystem upptager inom länet 7 till 8 mil i längd, hvaraf 2 till 3 inom bergslagen, 3 inom de lägre bergterasserna, och 1 till 2 på slätten; sänkningen utgör, enligt ofvanstående, öfver 300 fot i hufvuddalen, och ännu nära 300 dertill i den nordliga sidodalen; bredden kan beräknas från 3 ned till 1 mil. Hit höra större delarne af Norbergs bergslags 4 socknar, Norberg, Westanforss, Karbenning och Wester-Wåla, vidare af Snäfringe härad, Ramnäs, Sura, Berg, Svedvi, Munktorp, Kolbäck, Säby och Rytterne, samt af Tuhundra härad Lillhärads och Dingtuna socknar, hela eller delvis. -- Kolbäcks-ån, stycketals farbar för mindre fartyg, har genom kanalanläggningar [1] på flera ställen, kommit att blifva en oafbruten konnmunikationsväg af största vigt mellan bergslagerna, slätten och hufvudstaden.

Näst ett mindre vatten, som från Dingtuna och Barkarö, äfven af Tuhundra härad, mestadels genom slättbygd, och efter föga mera än en mils lopp utfaller i Asköviken af fjärden Blacken, följer Svartån. Upphofvet är att söka i nordöstra hörnet af Norbergs bergslag, från småsjöar af nära 600 fots höjd, hvaribland Målsjön (489 f. b.). Från denna går ån först i många bugter, men med hufvudsaklig sydostlig rigtning, genom Bågen, Laboda-, Lång- och Hörende-sjöarne, der den redan sjunkit till 206 fots höjd. Nedanföre sistnämda sjö tillstöter en nordlig gren, från Dalarnes gräns, genom Lasjön, med tillopp från Bysjön i nordost. Ån, här kallad Wangs-ån, tager sedermera sin väg först åt öster, derpå mest åt söder, genom vidsträckta kärr, till Fläckebosjön, som från öster mottager Stäfre- och Gusjöarnes, från vester en mängd mindre sjöars vatten; vidare till Hällsjön, nedanför hvilken ett vattendrag från träsket Solingemyran i öster utfaller; sedermera genom en temligen trång dal, mellan berg- och sandåsar, utan betydliga tillflöden, sist i sydostlig rigtning, genom staden Westerås, till Westerås-fjärden. Af hela dess lopp, 7 till 8 mil, hör blott den öfversta delen, kanske 1 mil, till den egentliga bergstrakten, allt det öfriga till de lägre terasserna, som här gå ned i en spets ända till den långt inskjutande sjön, och lemna slättbygderna på ömse sidor på längre eller kortare afstånd från ån. Vattensystemets bredd kan således vid slutet blott beräknas till knappt 1/8 mil, men längre upp till 1, högst 2 mil. Hit hör en del af Karbennings socken af Norbergs bergslag, hela Wagnsbro härad, eller Vester-Fernebo socken, och nästan hela Norrbo härad, eller Fläckebo, Haraker, Skultuna, Skerike och Sankt Ilians socknar. Räknar man till samma vattensystem några mindre vattendrag, som utfalla i samma fjärd, växer bredden äfven här till en mil, utöfver delar af Lundby och Barkarö socknar inom Tuhundra, och af Hubbo, Badelunda och Ihrsta socknar af Siende härad, mestadels slättbygder af en till 2 mil äfven i längd från norr till söder.

Närmast i öster följa åter några obetydliga åar eller bäckar, som från låga höjder och genom slätter i Ihrsta, Kärrbo, Kungsåra och Ängsö socknar, utfalla i Granfjärden, eller dess sund och vikar. Derpå kommer ånyo ett betydligt vattendrag, Sagån, som äfven mestadels hör till detta län. Den har tvenne upphof, båda på norra sidan af Långbeden, hvarifrån de genom menniskohand blifvit ledda söderut medelst åsens genomgräfning, till en del redan för 200 år sedan, samt förökade genom uppdämningar å flera ställen, hvarföre ock stränderna mestadels äro sanka. Den vestligare grenen kommer från sjön Stora Ljusen, som fordom haft utlopp till Dalelfven, och går mest åt sydost genom Silfköparen, Olof Jons damm, som mottager Harsjömåssarnes vatten, vidare Långforssen, hvari ock några småsjöar utfalla, samt dammarne vid Sala silfververk; nedanför hvilka den förenas med den östligaste grenen. Denna kommer från Storsjön, och går åt öster till den betydliga, genom sju sjöars uppdämning bildade, nära 1/5 qvadratmil stora Hallaren (218 fot öfver hafvet); hvars gamla utlopp till Dalelfven blifvit mestadels tillstängdt, men ett nytt bildadt, hvarigenom ån fortlöper söder ut till Clasbomyran (213 f.), och i flera bugter till Sala damm (185 f.). Den genom båda vattendragens förening bildade Sagån går sedermera alltjemnt åt sydsydost, mestadels genom slättbygder, ehuru ofta mellan höga stränder, bildade af Långhedens utskott, eller af sandåsar; den är ovanligt djup, och tillfryser sällan väl, mottager tvenne ej obetydliga tillopp från vester, Kila- eller Ransta- och Tortuna-åarne, och flera mindre från öster, utgör i sitt nedersta lopp gränsen mot Upsala län, bildar vid Nyqvarn ett fall, och utgår slutligen i Oxfjärden af Mälaren. Hela detta vattendrags längd, med föga öfver 200 fots sänkning, kan beräknas till 7 mil, hvaraf 2 inom de lägre höjd-terasserna, det öfriga på slätten; bredden till 2 eller 3, slutligen en mil. Hit höra, inom detta län, helt eller delvis, Öfver- och Ytter-Tjurbo härader, eller Möklinta, Sala, Kila, Kumla, Sevalla, Tortuna och Björksta socknar; af Norrbo härad, Romfartuna och en del af Tillberga; af Simtuna härad, Enåker, Norrby och Tärna.

Ännu något östligare rinner Örsunds-ån, bildad af en mängd små vatten, alla från Långbedens utskott, och mellanliggande kärr eller småsjöar. Den största grenen kommer frän Wånsjön; en mindre, Simtuna-ån, tillstöter från vester, andra såsom Thorstuna-ån m. fl., från Fjerdhundralands höjder i nordost; åter andra har upprinnande förena sig utom länet med hufvudån, som efter kanske 3 mils väg åt söder, mest mellan sandåsar, och en knapp mil åt öster öfver slättbygd, går ut i Upsala län. Hela vattensystemets bredd kan räknas till något öfver en mil. Hit höra af Simtuna härad Vester-Löfsta, Altuna, Simtuna och Fröstbult, och af Thorstuna härad Hvittinge, Thorstuna, Österunda och Hernevi.

Från småsjöar vid sistnämda härads och länets östliga gräns upprinna åtskilliga af Upsala läns åar; nordligare en annan, som till betydlig del hör till detta län, den längre ned så kallade Tierps-ån. Denna uppkommer från småsjöar vid Långhedens östliga utskott, går åt nordost, bildar under namn af Wreta-ån betydliga träsk, mottager tillopp från Skärsjön och deromkring liggande kärr i nordvest, och fortlöper, mest ostligt, och åter genom träsk, till sjön Temnaren. Här tillstöter Toftens vatten från norr m. fl. Temnaren, som i nästan fyrsidig form upptager 3/4 mil i längd, 1/2 mil i bredd, och nära 2/5 qvadratmils areal, har sitt utlopp utom länet. Hela dalgångens längd kan inom detsamma beräknas till 3 mil, bredden till 2, hvaraf nästan hälften upptages af måssar. Hit höra Huddunge, Nora, Harbo och Öster-Wåla socknar af Thorstuna och Wåla härader.

Allt vatten inom länet norr om Långheden, så vidt det ej medelst konst fått en ny väg genom denna, går till Dalelfven. Det bildar en stor mängd sjöar, åar och måssar, men intet vattendrag af betydenhet. De längst i vester belägna småsjöarne höra till bergstrakterna, och ligga 4 till 500 fot öfver hafvet, såsom Ingelsbennings och Andersbennings Storsjöar. Öster ut blir landet allt mera lågt och sumpigt, och öfversvämmas flerstädes af elfven vid högt vattenstånd. Hela detta flodområde upptager inom länet minst 7 mil i flera bugter, med en bredd af kanske 1/2 mil. Hit höra delar af Norbergs, Vester-Fernebo, Möklinta, Nora och Öster-Wåla socknar. Sjelfva Dalelfens vikar ingå i de tre sista, och sänka sig der från 216 fot till föga mera än 100 öfver hafsytan.

Dels i vinkel mot, dels i bredd med ofvannämda höjdsträckningar, men mindre bestämmande än de för vattendelningen, och fastmera ofta afskurna af vattnen, gå från norr till söder några, redan förut antydda, grus- och sandåsar, alltmera märkbara, ju längre åt öster, der bergens höjd och vidd aftaga. Den östligaste, Dalkarlsåsen kallad, kommer från Gestrikland, framstår söder om Dalelfven i Nora socken, går med några obetydliga bugter söder ut, genom Enåker och V. Löfsta, länge utefter Örsunds å, aftager i höjd i Altuna socken, förekommer än på en, än på en annan sida om vattnen, och går slutligen genom Hernevi till Upsala län i trakten af Enköping. -- Dernäst följer Badelundsåsen, som kommer in i länet från Dalarne i tvenne grenar, uti Möklinta och Vester-Fernebo; båda förenas vid Sätra på gränsen mellan Fläckebo och Kila, hvarefter åsen, med än vexande, än aftagande betydenhet, framstryker i sydostlig rigtning öfver Romfartuna, der en östlig gren möter från Kumla, och öfver Hubbo och Badelunda, 1/2 mil öster om Westerås, uppsticker derpå i flera öar uti Mälaren, samt öfvergår till Kjulaåsen i Nyköpings län. -- En tredje, Ramnäs- eller Kolbäcksåsen, börjar vid Åmänningens södra strand, följer Kolbäcks-ån, än på vestra, än på östra sidan, och går öfver Nyckelön till Tumbo i nyssnämda län. -- Den fjerde slutligen, Hed- eller Kungsörs-åsen, kommer dels från Westanforss och Gunilho, utefter Svansjöarne, dels från Nedra Wettern i Skinskatteberg, följer efter skedd förening Hedströmmen, mest på östra sidan, till sydliga ändan af Malma, går derpå öfver till Köpings-ån, följer dess vestra brädd till sjön, uppsticker der i holmar och näs, afbrytes af Arboga-ån vid dess utlopp, men fortgår på andra sidan genom Carlskyrka socken till Rekarne. Dylika åsar, ehuru mindre ansenliga och mindre sammanhängande, åtfölja ock flera af länets mindre vattendrag, eller de störres grenar.

Af allt det ofvanstående visar sig, att i Westerås län ingen skarp åtskillnad kan anmärkas mellan de olika delarnes läge och natur, utan snarare en sakta öfvergång från de aldrig särdeles höga bergstrakterna i nordvest, till slättbygderna i söder och öster; och att öfvergångstrakterna, med sina vidsträckta skogs- och kärrmarker, hvilka blott här och der lemna rum för odlingar, tillika med grus- och sandåsarne, upptaga en ej obetydlig del af det hela. Också torde berg, skog, sand, kärr och annan till odling obrukbar eller ännu obegagnad mark kunna anses utgöra minst två tredjedelar af länets vidd. Måssar och kärr uppskattas ensamna till 4 qvadratmil eller 1/15 af arealen. Men dessa jemnförelsevis stora vidder äro emellertid ej onyttiga, eller för landets välstånd förlorade. Bergen innehålla flerstädes, mest i nordvest, rika malmtillgångar och användbara stenarter; deras högslätter, och ännu mera sandåsarne, bära skog eller utgöra betesmarker, äfven kärren äro dels skogbärande, dels låta de förvandla sig till äng eller åker, och såväl deras som småsjöarnes yta blir alltmera inskränkt af menskliga fliten. -- Af den för odlingen i anspråk tagna, kanske tredjedelen af länets areal, kan öppen åkerjord svårligen beräknas till mera än 4, högst 5 qvadratmil, eller 1/2 af det hela [2].

[1] Se längre fram.

[2] Jfr Top. Stat. Uppgifter om Westerås län, hvarpå det egentligen statistiska för detta häfte hufvudsakligen stödjer sig. Forssell beräknar länets insjöar och kärr till nära 7 qvadratmil, utmark, skog och berg till nära 49, äng och beteshagar till nära 4, åker till ej fullt 2 2/3 qv. mil. Densamme antager, att 1/7 af länet ligger mera än 300 fot öfver hafsytan, allt det öfriga mindre.