31. Askersunds landsförsamling, mellan Hammar och sjön Wettern i sydost och öster, Lerbäck i nordost, Snaflunda i norr, Bodarne i vester, samt Finnerödja och Undenäs, båda af Skaraborgs län, i sydvest. Är till arealen en af de betydligaste i Nerike, i det den innehåller 2,526 qvadratmil land, 0,242 vatten. Landet genomstrykes af en mängd utskott från Tiweden, är temligen högländt, och har en stor mängd vattendrag: sydligast går Norra Asplången ut i Aspaån; dernäst bilda Lång- och Mullsjöarne, jemte Örgaggen, en å, som utfaller i den med Wettern sammanhängande sjön Alsen; i samma sjö utfaller den vid gränsen af Snaflunda liggande Antens och den sydvestligare Qvarnsjöns vattendrag, genom Wikern; längst i vester slutligen bilda Gryten, samt Östra och Westra Laxsjöarne ett mera än 400 fot öfver hafvet liggande vattensystem, som genom Bodarne socken går till Svart-ån, äfvensom den nordligare upprinnande Staf-ån. Rådande jordmån är sand. Blott kring Alsen är landet någorlunda jemnt, och har bättre jordmån. - Folknummern år 1840 var 3271 , fördelade på 599 hushåll. Hemmantalet är 66 3/4, en del bergverk och qvarnar ej inberäknade. Näringar äro åkerbruk, boskapsskötsel, äfven för afsalu, bränvinsbränning, skogs- och bergsbruk, linodling m. m.
En landsväg från Örebro till Östergötland går från norr till söder, och öfver Wetterns sund in i Hammar; en annan går öfver Tiweden till Westergötland, och har en utgrening till Bodarne; en mindre väg följer nära Wetterns vestra strand, en går åt nordost till Lerbäck. Vid landsvägen till Westergötland ligger Skalltorps gästgifvaregård, 1 1/4 mil från Askersund.
Askæsund förekommer omkring 1314. Kyrkoherdar äro kända från slutet af 1500-talet, kaplaner från 1723. Socknen utgör nu ett patronelt pastorat af andra klassen, hvartill Stjernsunds egare har patronatsrätt. Kyrkan ligger invid Askersunds stad, på en kulle, är vacker och rymlig, bygd af sten på 1660-talet, har en särskildt graf för Edö gård, och ett Oxenstjernskt grafchor, med minnesvård öfver Riksrådet G. Soop. -- På sagominnen äro Wetterns stränder här, som i Hammar, rika: bland annat är Borgaberget kändt för ruiner efter befästningar.
Bland gårdar och verk af betydenhet äro: Stjernsund, en half mil i söder från kyrkan, vid ett sund mellan Wettern och Alsen; hette fordom Ölmesund, och bestod af bondbyar, men förvandlades till herrgård af en Oxenstjerna 1664, och tillhörde derpå dennes ätt, samt slägterna Soop och Dohna, till 1785, då det kom Burenstamska ättens händer. Det bestod vid denna tid af nära 50 hemman, utom Dohnaforss bruk (se nedf.). En ståtlig hufvudbyggnad uppfördes från 1798 till 1808. Egendomen styckades 1821, så att blott omkring 17 hemman, utom hufvudgårdens 5 mantal säteri, stannade vid Stjernsund, som tillföll en Hagelstam. Denne sålde det år 1823 till H. M. Konungen. -- Edö, midt emot Stjernsund, på andra sidan om sundet, 1 mantal säteri, har länge varit fideikommiss i Liljestjernska ätten, tillhör nu en v. Matern. -- Lind, i vester, 4 m. krono, majors-boställe. -- Lind, 11/2 m. krono, kyrkoherdeboställe. -- Nordhammar, sydligare, kaplansbol. -- Åviken, i söder, 1 m. frälse. -- Rastorp, i norr, 1/4 m. frälse. -- Ängatorp, i nordvest, 3/4 m. frälse. -- Qvarntorps kritbruk, med 70,000 skålpund tillverkning år 1844. -- Dohnaforss eller Stjernsunds jernbruk, i vester, vid Örgaggens vattendrag, grundades omkring 1725 af en Dohna, följde Stjernsunds öden till 1821, stannade då i en Robsons besittning, men har sedan ombytt egare; det har 1 härd, 1 hammare, 395 1/4 skeppund stångjernssmide af köpe-tackjern, och utskeppning på Stockholm eller Göteborg. -- Algrena jernbruk, i söder, med 3 härdar, 2 hamrar, 1568 3/10 skeppund stångjernssmide af dels eget, dels köpt tackjern, och med utskeppning på Stockholm eller Göteborg (Jfr Aspa, i Hammar).
