Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturens gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upland, och ej minst den del deraf, som nu utgör Upsala
län, är ostridigt bland det egentliga Sveriges först bebygda orter.
Framför allt gäller detta om trakten utefter Mälarens norra
strand, och kring dess nordliga fjärdar, samt den utfallande
åar, Fyris och Örsunds. Det är ett bland grafhögarnes, runstenarnes 3)
och sagominnenas rätta hemländer. Äldst kanske
af alla är Håbo härad – i dess fordna vidd, omfattande äfven
Sankt Pehrs, Wassunda och Haga socknar öster om Skofjärden,
och troligen det nuvarande Bro härad – såsom det ock i äldre
jordeböcker innehar första rummet, och genom sitt läge mellan
vatten, fordom sannolikt på alla sidor, har egnat sig väl för
tidig kultur och tidigt vikingalif. Håtuna (Hatunir, de höga
gårdarne) synes ha varit dess rätta konungagård, i hvars nejd,
vid det ännu i jordaboken så kallade, För Sigtuna (de gamla
sjögårdarne) 4), sednare Signildsberg, Oden eller den bosättning,
som hans namn företräder, kanske först slagit sig ned, ofvanför
det yngre, sedermera ryktbara Sigtuna. Vid det förra vilja ock
flera söka det Birka, eller den köpstad, der christendomen först
blifvit för Svear predikad; och några söka på sjelfva Håtuna
sätet för Konung Björn »at Haugi». Det vissa är, att hela
denna bygds minnen gå långt bortom all säker historia. Likaledes
det längre upp belägna Upsalas, der sagan låter Odens
närmaste efterföljare slå sig ned, utan tvifvel vid det nu s. k.
3) Liljegren beräknar de "jordfasta runmonumenternas" antal i Upland
till 822, i det öfriga Svealand till 270, i Norrland till 47,
i Göta rike och Gottland till 595, i Skåne m. m. till 71, i Norge
till 90, i Danmark med dess öar till 143, i England m. m. till 9.
Men vid allt detta måste anmärkas, att L:s uppgifter äro hemtade
ur källor, som om de ock för sin tid voro temligen pålitliga,
likasom de utgått ur ett nit, i vår tid ej att återfinna, de dock
numera ej kunna ega fullt vittnesbörd, i det mycket, kanske
hälften af hvad fordom funnits af runmonumenter, redan är förstördt.
Detsamma gäller om grafhögar och andra fornminnen;
hvarföre önskligt vore, att allt dylikt snart, och innan det blir
försent, finge undergå en sammanhängande revision, å statens sida
föranstaltad.
4) Sictonia antiqua förekommer uttryckligen år 1315, se Diplom. Suec.
N:o 2032.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
