Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Regina, novell af Görling; öfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monsieur Chiron stadnade, formligen förskräckt,
och stirrade efter orsaken till detta plötsliga stillestånd.
Hans första blick riktades på den gamla hästen; hade
äfven den störtat, såsom alla hans öfriga förhoppningar?
Men den åldrige kärrdragaren befann sig — sin eviga
hunger undantagen — väl som vanligt, och Gil med
Qäder-baretten hade redan inlåtit sig i ett ganska lifligt
resonnemang med en menniska, som i sitt slag var värd
lika stor uppmärksamhet som Gil, herr Clairon och
hans ekipage.
En högst märkvärdig varelse låg midt på
landsvägen, med händerna i den djupa sanden, och blickade
med ett ganska sömnigt utseende omkring sig i Guds
vida verld. Det var en ung menniska, denne sofvare,
som Gil och hans Rosinante hade oroat — ett litet
fragment af en menniska, knappt fyra fot långt, med
herrligt svart hår, stora blixtrande ögon och ganska fina
armar och ben.
— Parbleu! utropade den sällsamma figuren med
skrikande stämma. Har det då kommit så långt i
Frankrike, att man ej ens får sofva när man är trött?
— Jo visst! cade Gil ganska förvirrad; herr Clairon
tillåter det visst mycket gerna.
— Monsieur Clairon! skrek den äfventyrliga figuren
ursinnig. Den der Clairon, har han rätt att tillåta mig
sofva eller icke sofva — säg? Du iuktar af vanvett,
min vän — af vanvett luktar d«!
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
