Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konspiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
kokainslavar till den avslöjade åklagaren, tillätos
framlägga sina vittnesmål. Massor av mot varandra
svärande uppgifter blev resultatet av detta.
Ändock var det klart och tydligt bevisat, att alla
betydelsefulla vittnen mot Billings och Mooney voro
menedare.
Frän början var det uppenbart att åtminstone
två av domstolens ledamöter hade en förutfattad
mening om saken, och voro de därför oemottagliga
för alla bevis, vilka kunde vara till svarandenas
förmån. Dessa voro John W. Preston och John E.
Richards. Inga bevis som skulle kunna uppbringas,
kunde ha förmått dessa män att frångå sin
föresats, att Billings måste stanna bakom Folsoms
fängelsemurar.
Särskilt domaren Preston har i detta fall visat
sig sakna den objektivitet och den balans man
fordrar av en person i hans ställning. Samtidigt som
han spelade rollen av både domare och åklagare
uppträdde han synnerligen bryskt mot alla vittnen,
från McDonald till alla mindre betydande, vilkas
utsago möjligen skulle kunna ge stöd för Billings
ansökan om pardon.
Han använde sig av de för alla hatare av
radikalism typiska metoderna och lade särskild tyngd
vid Mooneys och Billings påstådda radikala och
anarkistiska uppfattningar och förbindelser. Detta
är saker som rannsakningsdomaren helt uteslöt
från rättegången. Detta kunde icke ha någon som
helst inverkan på Billings påstådda deltagande i
bombattentatet eller ej. Det enda syftet med dessa
kommissionens förhörsmetoder var att om möjligt
intensifiera den allmänna opinionen emot de tvä
fångarna.
Det var också tydligt att Preston hade ett domi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
