Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
tarrörelsen utefter Paeifickusten någonsin haft, blev
hänsynslöst angripen av domstolen därför att han
sökt hjälpa Mooney och Billings. Men trots den
tacksamhetsskuld, i vilken arbetarrörelsen i
California obestridligen står till Older, så var det icke en
enda av "ledarna" som sökte försvara honom.
Samma öde drabbade Frank P. Walsh, men fastän han
alltid kämpat med och för de organiserade
arbetarna, var det icke någon som tog hans parti.
Frank McDonald, California Building Trades
Councils president, har helt nyligen avslöjat sig
själv som en av Tom Mooneys farligaste fiender.
Vid flera tillfällen under de senaste åren har han
talat vid protestmöten, anordnade till förmän för
de fängslade organisationskamraterna, och han har
då offentligt krävt deras benådning. Efter ett sådant
möte blev han av en funktionär i en fackförening
ombedd att öppet och ärligt säga sin mening om
Tom Mooney och likaså arbetarledarnas inställning
till fallet. Han svarade då konfidentiellt: "Vi önska
icke att Mooney skall bli benådad, han är ’all right’
där han är — låt honom stanna där". Helt säkert
uttalade McDonald då samma önskan som alla
arbetarledare i California hysa. Om de voro
förvissade om att vad de yttrade konfidentiellt icke
yppades, skulle de alla upprepa McDonalds ord. De
iakttaga fullständig tystnad enär de komma ihåg
det öde som drabbade Broulliet, och de äro rädda
för att bli avslöjade.
"Mooney är skyldig", säga de i förtroende till sina
vänner. Som bevis för detta meddela de, att
omedelbart efter Mooneys anhållande kallades alla
framstående arbetarledare i San Francisco till
åklagaren Fickerts kontor för en konferens, och
Fickert visade dem då ett stort bord, å vilket var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
