Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ined grundsatser, alltså med fronten
mot höger, men icke mot
arbetarrörelsen.
Så har det gått förträffligt och
mycket nyttigt arbete blivit gjort både i
Frankrike och Italien, innan man i det
förstnämnda landet under
exceptionella förhållandena ’började experimentera
med socialister som enlstaka
medlemmar av eljes pålitligt borgerliga
regeringar. Det vore synd att säga att
dessa sistnämnda försök ‘hittills manat
till efterföljd; på sin höjd kan man
plädera att de icke äro slutligt
avgörande. Däremot har det varit
ett faktum att våra partivänner i
båda dessa parlamentariskt högt
utvecklade länder, där alltså ett
nederlag även i en underordnad
fråga skakar en regering på helt
annat sätt än här, visat i den för dem
iiya situationen som led i en
regerings-majoritet en lojalitet, som länge stod
emot ganska svåra utmaningar. Först
när t. ex. Griolitti, som efter 1900 års
val kunde hörja, med socialistiskt
understöd i parlamentet, en politik av
välvillig neutralitet i de sociala
striderna, undan för undan dragit sig åt
höger och den >ena arbetarmassakern
följde på den andra, måste självklart
arbetarnes parti uppsäga
förbindelserna till den f. cl. vänstermannen. Men
det var då konseljpresidenten själv
som redan gjort sitt val åt höger och
därifrån rekryterat för sin nya
färgskiftning vad han behövde för en ny
majoritet — och d e n liberala
utvecklingsgången skulle vi ju i Sverge efter
1908 års val vara överens om att icke
förutsätta ?
Den svenska socialdemokratin har
emellertid genom denna diskussion fått
tillfälle att konstatera, att den för sin
del är lika litet tilltalad av någon ”mi-
nisterialistisk” politik som t. ex. vårt
danska broderparti, vilket på
förekommen anledning för ej länge sedan fann
sig böra uttala samma mening. Gå vi
till de intressanta, i ”Det ny
aar-hundrede” refererade föredrag, som
den tyske talsmannen för ett liberalt
närmande till socialdemokratin, den
frisinnade politikern dr T h. Bart h,
nyligen hållit i Köpenhamn och vilka
givit ”D. N.” värdefullt material
i dess polemik mot socialistskräckens
apostlar inom ”frisinnade” grupper,
så finna vi ej häller där några dylika
projekt diskuterade. För Barth är
huvudsaken att bana väg för ”ett
samarbete mellan alla demokratiska
elementer till kamp mot reaktionen”, och
han hoppas med tillförsikt på en
utjämning mellan ”socialistiska och
liberala framstegstendenser”. Endast i
förbund m-ed socialismens millionhärar
ser han för sin del möjlighet för
liberalismen att vinna verkligt
inflytande ; ’detta problem ’behärskar, menar
han, alla kulturländers politik,- och för
överskådlig framtid blir slaglinjen: å
ena sidan kyrkan, hären och
kapitalismens feodalherrar, å den andra ett
liberal t-socialistiiskt framstegsparti, som
stöder sig på arbetarbefolkningens
millioner.
Det är påtagligt att dr Barth i sin
skizzering alldeles för lätt glider över
den olikhet i materiella intressen, som
ytterst skapat klyftan mellan
liberalismen och arbetareklassens parti och
söm håller den vid makt även mitt
under ett av en politisk situation
betingat samarbete. Men man beafcte
skillnaden mellan hans framtidsbild och
”D. N:s” projekter om socialistisk
gisslan till en triumferande liberalism.
Vilkendera av de båda fram
tidsmålningarna som har den störeta utsikten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
