Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orkat flytta in någon i parlamentet;
vid de sista politiska valen (.1907)
samlade det 22,000 röster. Åter är väl
disciplinen en av de väsentligaste
anledningarna; 1886 beslöts avgörande,
att partiet med samma liäftiglxet skulle
bekämpa republikaner ocli liberala
som monarkister ocli konservativa —
ocli valallianser lia icke tillåtits
förekomma.
Men svagheten i det yttre ocli
materiella har kommit att
uppvägas av en inre och moralisk
styrka. I Italien, där partiet så
småningom mottagit ’de mest
olikartade element, utan ängslig kritik
adopterat viljor och ambitioner ur alla
möjliga klasser och där valallianser
betraktas som en naturlig sak, skrev
Morgari, Ferris närmaste efterträdare
som ”Avanti!”s direktör, i våras
artikel efter artikel, i vilka Lan klagade
över att idealiteten, tron och
liand-lingsfrisklieten höllo på att gå
förlorade, att beblandningen med den
borgerliga politiken bragt smitta in
i lederna och yrkade på en
återgång till ungdomens rena och
revolutionära linjer. I Spanien har
man behållit det, som i Italien under
alla de yttre triumferna kanske delvis
glidit en ut ur händerna. I Spanien
befinna sig samtliga parlamentariska
partier, och allra mest de liberala och
republikanska, i misläkredit och
upplösning; socialisterna ha
tillfredsställelsen, att fenomenet icke når dem,
till lön för att de föredragit att leva
i skymundan framför koalitionen och
stundens triumfer! Nu börja snart
blickarna att vända sig mot dem — ensamt.
För övrigt ha de trots allt varit i
stånd att göra en icke oansenlig insats
i det offentliga. Regeringarna ha
ådagalagt, att de i det socialistiska
partiet sett en faktor, vilken ingenting
iiar att göra med det övriga, i
Kongressen mer eller mindre talrikt
företrädda, traditionellt nationella
motståndet, det som mest spirat ur
hetsighet. dndividualitetsdrift, ärvda och
förvärvade personliga relationer eller det
mest Ini m’bu gar tade industriella
missbruk av idéer — att de frukta denna
reflekterade, i det tysta verkande, lika
kallblodiga som oförsonliga
opposition. Socialisterna ha ingen röst i
parlamentet, men när herr Moret, de
liberalas chef, medan dessa voro vid
makten, i Madrid inrättade ett ”Institut
för sociala reformer”, vars uppgift
är att förbereda en social lagstiftning
och i och för denna samarbeta med
regeringarna och parlamentets utskott,
blev detta instituts
arbetarrepresen-tation socialistisk; och flera av dess
amanuenser äro socialistiska
skriftställare. Socialisterna ha förmått
framtvinga en del goda sociala lagar
— även liär dessa sedan stannat på
papperet och knappast fått förtroligare
umgänge med praktiken; de ha
förmått hindra förhatliga klasslagar —
även när dessa voterats igenom, ty
man har icke vågat tillämpa dem !
Och deras offentliga protester mot
kolonikrig, äventyrliga tilltag utanför
landets gränser, deras energiska rop
på fred, ha icke varit spår i sanden.
Både de som sympatiserat med dem
och de som icke sympatiserat med dem
ha måst erkänna, när de jämfört dem
med övriga partier, ati de äro ”annat
slags folk”.
Och själva ha de, genom Pablo
Igle-sias, sant och utan förhävelse kunnat
karakterisera sig såsom ”trons ocli
ståndaktighetens män”.
VI.
SENASTE PARTIKONGRESSEN.
Föregående erinringar, reflexioner
och anteckningar ha närmast framkal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
