Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ties emellertid förslag från enskilt liåll
redan 1894, men den dåvarande
liberala regeringen vägrade taga saken
on liand, under det att Josef
Cliani-berlain röstade för detsamma ocli
angrep det liberala partiet för dess
av-visandt hållning.
En kort tid efteråt framlade
Chamberlain sitt beryktade sociala
program, som ju även utlovade
ålderdomspensionering, vilket löfte för
övrigt .sedan upprepades av
Bal-four, Ilicks-Beach, C urzon m. fl.
konservativa ledare. Utan tvivel röstade
många organiserade arbetare på de
konservativa vid valen 1895 på grund
av löftena om sociala reformer, och de
konservativa kommo mycket riktigt
till makten, som de innehade i tio
olycksdigra år, under vilka arbetarna
bedrogos på löftena och landet brag
tes till ett skamligt krig, boerkriget,
sorgligt i åminnelse. De fyra freds
åren under denna period var det vis
serligen år efter år stora överskott i
statskassan, men icke ett öre tänkt*-,
man använda till de stackars gamla
fattiga, som man så rörande tänkt på
under valrörelsen, då det. gällde atfc
vinna arbetarnas röster och gunst.
När Chamberlain ansattes, i
underhuset oeh påmindgs just om
ålderdomspen-sionermgen, gjorde han undanflykter
och förklarade, att frågan — icke
hörde till hans departement! En
ut-redningskommitté tillsattes likväl
1896, vilken tog tid på sig till 1898.
då den kunde rapportera, att den intet
förslag hade att framlägga.
Ordföranden i kommittén bar det
guldklingan-de namnet Rothsehild, och resultatet
av kommitténs arbete är högst
betecknande. Hundratals metoder hade
granskats, men kommittén kunde icke
rekommendera någon ; den nöjde sig
med att anbefalla — i stället för ålder-
domspensionering — åt arbetarna:
v is o m t ä n k s a m h e’t, s j ä 1 v f ö
r-troende och s j ä1 v fö rsakelse!
Ungefär som vår senator Benedicks
skulle ha- sagt.
Alen nya val voro i annalkande, och
denna omständighet måste även de
konservativa räkna med, och därför
framlade ett 100-tal unionister i juli
1898 ett förslag om att ett definitivt
försök skulle göras av regeringen
nästa, session att realisera de löften,
som gjordes vid valen .1895 av
medlemmar av regeringen med hänsyn. 1 ill
ålderdomspensioneringen.
I mars 1899 kom frågan för andra
gången till ”läsning” i underhuset,
da en del vassa repliker skiftades
mellan de konservativa och de liberala.
Asquith påminde Chamberlain om
dennes löfte, men Chamberlain
svarade, att han talat om ”förslag”, men
■ let vore skillnad på ”förslag”och
”löfte”, vilket gav Asquith anledning
anmärka: ”ett, bekvämt sätt att bryta
löften”. Man tillsatte nu en.ny
kommitté, vilken blev färdig egendomligt
ia>skt, nämligen redan i juli samma
år. Denna kommitté undersökte noga
de båda grundolika principerna för
ålderdomsunderstöd, nämligen b
i-dragsprincipen och
statspen-s i o n e r i n g s p r i n c i p e n. Den
förstnämnda principen förkastades
av-följande skäl:
1) Det skulle bli för dyrt och
komplicerat i fråga om administrationen
Pengarna .skulie gå åt till tjänstemän.
2) Tillfälliga arbetare, kvinnor
(isynnerhet änkor) och de flesta
lantarbetare skulle bli utan.
3) Eu person kunde få bidraga i 30
åv och ändå ingenting erhålla.
4) Hela den nuvarande
generationen, som icke bidragit, skulle bli
utan.
Det är icke min mening att här gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
