Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sök, ena sig om att låta frågan gå till
skilje d o m.
Men med denna lösning fick man
endast till stånd en ren komedi. I
skiljenämnden satt. för att framdraga blott
en oegentligbet, den bekante
ledamoten i arbetsavtalskommittén direktör
August Stålberg, stor aktieägare i
fabriken i fråga, styrelseledamot ocli
firmatecknare. Denne man. tillräckligt
känd för .hänsynslöst och egenmäktigt
uppträdande, satte genast sin egen
prägel på skiljenämnden, i det ’lian, enär
parterna icke lyckades ena sig, utan
en femte ledamot måste utses av
magistraten, förstod ställa det så, att en
av de män, som arbetsgivarna
föreslagit, en gammal antik rektor
■Carlsson (blev utsedd. Att denne
sedermera tilldömde arbetarna den
längre a r b e t s t i d en, 10 ti
m-m a r, det behöver ju näppeligen
omtalas. Det var så självklart, att
arbetarna vid fabriken började göra sig i
ordning för att gå tillbaka innan utslaget
var fallet.
Med anledning av detta, sätt att gå
till väga vid sammansättningen av en
skiljenämnd ocih den dom, som fälldes,
skrev dagen efter Fre d r i k Strö m
i ”Folket” följande:
”Här skulle naturligtvis till femte
man valts en person, som ej varit
lierad eller stått i något som ihelst
förhållande till någondera av de tvistande
parterna, även om han. vilket kanske
varit riktigast, stått utanför
samhället. Icke keller bör till
skiljedomare, enligt vår mening, utses
personer så gamla, att de stå på gravens
rand; den klarhet i ’hjärnan oeh den
raikhet i ryggen, som fordras för ett
dylikt uppdrag, äro ju sällan vid
70-års-åldern till finnandes.
Skiljedomstanken är en alltför god
och rättvis idé för att misskrediteras
så som nu senast i Eskilstuna. Sällan
har en part kämpat för en så rättvis,
samhällsnyttig och mänsklig sak som
arbetarna vid Öbergs. Sällan liar
också en arbetsgivarepart uppträtt mera
bryskt och moraliskt förkastligt än
vederbörande där. Men skiljedomen går
■doc’k arbetarna emot. Det är orättfär-
dighetens triumf, så det förslår. Och
det är ett drygt ansvar, som här vilar
på dem. som möjliggjort denna
triumf.”
Arbetarna voro alltså även denna
gång, under loppet av 1908 års
ödesdigra sommar, besegrade. De
dödsdömda fingo återgå till arbetsmödorna,
som sönderfräta deras lungor; men
denna gång, för att vistas tvenne
t i m m a r 1 ä ngre för varje dag i de
osunda lokalerna. Det var en fullt
värdig illustration, skulle man kunna
säga, till kapitalets triumf över de
arbetande i kristider.
Ett så talande exempel för den 1 a
g-s t a d g a d e maximal a r b e t
s-d a g e n.s nödvändighet som detta
hjärtlösa handlingssätt, vilket en
brutal arbetsgivaremakt i fjol lät komma
sig till last bär i landet, bör ej stanna
inom blott en trängre krets. Därför
>har också ’här så utförligt refererats
denna konflikt, som Iförs vann i
jämförelse med sommarens stora strider i
övrigt.
Men, om denna konflikt avlöpte
utan att en allmännare
uppmärksamhet blev riktad på den, visst är att dess
resultat kommer att i eftervärlden
efterlämna djupa märken. Att utsträcka
arbetstiden från 8 till 10 timmar i ett
av de ihäksovådligaste yrken, som
finnas i vårt land, fean icke förbli
ostraffat. Det torde även
arbet-sgivaremak-ten förr eller senare få lära sig
besanna. Ett försvagat släkte, dömt till
undergång, är en given följd av sådant
’handlingssätt; och att icke
”Nationalföreningen för tuberkulosens
bekämpande” ännu ingripit i fall som detta,
bevisar endast, att man inom
densamma tvekar att gå till roten av det onda.
Man bekämpar följderna, och det är ju
gott och prisvärt; men skall man nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
