Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin permanenta postadress till k.
kommittéer, vilket uppenbart slår sig på
ryggen på somliga. Oeh sedan
ledarekrafterna oskadliggjorts är det bara
att låta partiets nyss tidsenligt
centraliserade pressorganisation basuna in i
de andra, att obetingat förtroende till
första kammarens egen regering är en
svensk bondemans yppersta och första
politiska bud, som i nödfall kan
ersätta alla andra och som måste
uttryckas i att votera blint som regeringen
fordrar; ty den begriper ju ändå
allting mycket bättre, enligt den nya
statsrätten, utlagd för de i anden
fattige av Samuel Söderberg i Hobborn.
Så har 1909 års riksdag på
högersidan uppenbarat en omflyttning
av tyngdpunkt e n, som fick ett
nästan symboliskt uttryck i det sätt,
varpå hr Peterson i Påboda kördes
bort från sin plats i regeringen och
framför allt i hur han sedan
behandlats. I sanning, tiden rider fort i
våra dagar! För blott 3 år sedan, när
det gällde för den gamla högern att
till varje pris återvinna makten genom
att kasta den Staaff’ska regeringen ur
sadeln, var Påbodamotionen
jnurbräc-kan, och den godtogs av folk, som icke
hade det minsta till övers för den klass
motionären närmast företrädde.
Miss-nöjes-stormen i landet tvang som
allbekant är hr Lindman att sedan gå ett
gott stycke längre åt vänster i sin
röst-rättsreform, men alltjämt förblev
Påboda, ”den förste bonden” i en svensk
regering, den för allt folket synliga
skylten, som man alltid från högerhåll
pekade på för att bevisa att
beskyllningen för första-kammar-regemente
var idel skamligt vänsterförtal, det
var tvärtom andr a kammarens
be-sinningsfulla, moderata och
sparsamma höger, som satte sin prägel på den
nya kursen.
Ja, det var de senaste åren. Och nu
plockas definitivt den stora skylten
ner och Påboda vräkes under
omständigheter, som man tydligen icke v
å-g a t klart framlägga av fruktan för
en allmän menings dom för mindre
lojalt förfarande. Men icke nog
därmed. Partiet låter draggen i sin press
håna och skymfa den avgångne, vai’s
självständighet blivit obekväm! Han
hade visst inte längre någon stark
ställning i ånclra kammarens höger,,
hette det nu. Vänstern bestred
förvånad, men den hade orätt, ty denna
höger själv var bliven en annan.
Ledande ännu år 1906, skjutande
första kammaren åt sitt håll, är den nu
den slokande svansen, som ödmjukt
sopar upp där första kammarens
herrar maktmedvetna stiga fram. Dess
självständighet har krympt i
proportionen från Påboda till Nyländer. Den
har uppgivit att ”resonnera” och
nöjer sig med att ”bara marschera” —
kring röstlådan med ja-sedlar åt hr
Lindman och första kammaren. Tre
år ha räckt för denna förvandling.
Och så klagar folk att ”utvecklingen”
går så långsamt...
# #
*
Men denna övergång på högersidan
till ohöljt första-kammar-välde, som
bättre svarar mot det verkliga
maktläget inom den svenska högern, har på
samma gång återverkat på
vänstersidan till klarare linjer och
bestämdare hålluing. Det är sannt att den
mot högern samverkande vänstern
ännu har att räkna med en flygel, som
mycket mera hänger fast vid det
liberala partiet av tradition än av
övertygelse och vars opålitlighet snart
nog torde leda till välbehövlig
utgall-ring. Tragikomiskt är att det just var
till Norrlandsfrågans förfuskning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
