Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösningen av ett annat: människans
herravälde över det ekonomiska livet.
Det kapitalistiska samhället
betecknar i jämförelse med medeltidens
feodalsamhälle ett jättestort steg framåt
i ekonomisk utveckling, om ock
därför ingalunda slutgränsen för denna
utveckling. Ännu på detta plan är den
ekonomiska verksamheten såsom en
elementärt verkande
samhällsomfor-mande maktfaktor alltför tyngande att
en lösning a.v problemet: individ och
samhälle i enlighet med det
allmängiltiga sedliga ideal, som socialismen
innebär, skulle vara möjlig. De
ekonomiska principer, på vilka den
kapitalistiskt ekonomiska organisationen
vilar, och som giva det sociala livet
inom detta, den ekonomiska
individualismens samhälle, sin prägel, ta ingen
hänsyn till individens frigörande. Den
moderna ekonomiska verksamheten
går ut helt enkelt på
penningförmögenhetens förökande, och det moderna
förvärvsbegäret är ej längre knutet vid
något bestämt mänskligt behov.
Kapitalet är opersonligt; cless ändamål
kan i viss mening sägas vara av
abstrakt natur, alldeles oavhängigt av
den kapitalistiska företagarens
personliga önskningar. Juridiskt är ju denne
senares verksamhet . föga. inskränkt,
men de järnhårda ekonomiska lagar,
som diktera hans handlingar,
förvandla hans frihet till endast en skenbar
sådan. I de kapitalistiska
konjunkturernas förhållanden, som .särdeles
skarpt avteckna sig under kristider,
finner han sin mäktige och despotiske
härskare.
Till detta slaveri under ett
opersonligt kapitals härskarställning sällar sig
för lönearbetaren, proletären, ännu ett
annat: det beroende, vari han känner
sig stå till för honom helt främmande
personer, ett beroende, som blir allt
olidligare genom det alltjämt växande
och det sig alltjämt påminnande
avståndet mellan rikedomens överflöd
och fattigdomens pinande och
förslö-ande betryck.
Den kapitalistiska samhällsformen
är till sin struktur i många fall att se
som en passiv utfällning av den
ekonomiska verksamhetens sakliga betin-
gelser. Det stadium i utvecklingen av
förhållandet mellan individ och
samhälle, som denna samhällsform
betecknar, är långt mer en följd av de mera.
yttre faktorer, som bestämma
samhällsutvecklingen, än en medveten
gestaltning av människans vilja.
Socialismen betecknar däremot ett
samhällets relativa befriande ur den blinda
ekonomiska nödvändigheten. Men ett
inskränkande av den ekonomiska
verksamhetens sociala övervikt måste i
förhållandet mellan individ och samhälle
på ett socialistiskt plan medföra en
förskjutning; eller en förändring, som
äv.’ liktydig med ett utvidgande av den
mänskliga friheten. Redan från
denna synpunkt våga. vi påstå, att
socialismen ej kan betyda ett kommande
slaveri; den är ett individens
frigörande, ett frigörande, som i sig innebär
såväl ett begränsande av den yttre
naturens genom ekonomiens
förmedling utövade makt över människan
och samhället, som ock ett
öppnande-av livsmöjligheter och
livsförutsättningar av en helt annan art, då
samhällsförhållandena ej längre
bli något, som påtvingas individen a.v
naturen och historien,, utan i allt högre
grad resultatet av hans egen fria
målmedvetna gärning.
Den ekonomiska verksamheten är
icke i sig själv ett utlösande av ett
bestämt, mänskligt behov. Dess
ändamål är att skapa, de sakliga
betingelserna för tillfredsställandet av de
mänskliga behoven, oavsett deras
egenart. Men så länge den ekonomiska
verksamheten tager alla människans
krafter i anspråk för tillfredsställande
av det omedelbara livets behov, är ju
en utveckling av individens högre
andliga behov ej tänkbar. En -kraftigare
stegring av de materiella
produktionskrafterna, varigenom dessa föras
tillbaka. från det framstående rum som
ett folks viktigaste sysselsättning, de
nu intaga, skall lämna varje individ
tillräcklig ledighet från det produktiva
arbetet för att kunna ägna sig åt ett
för samhället önskvärt och för honom
själv tillfredsställande andligt arbete.
Så innebär det socialistiska
samhällsidealet å ena sidan visserligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
