Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
organisationens former och
ståndpunkt i de andra länderna, ävenså om
konflikter m. m.; för att kunna för
egen del draga nytta av gjorda
erfarenheter. Solidaritetskänslan hos
arbetaremassorna behövde vidgas över
det egna landets gränser och mötas av
likartade känslor från andra länders
arbetare, till ömsesidig nytta i den
gemensamma kampen mot det alltmera
internationellt vardande kapitalet.
Men förutsättningen för
internationella förbindelser på bredaste basis
var ej endast förekomsten av
nationella centralorganisationer; dessa
borde även ha nått en viss grad av
styrka och fasthet, för att kunna
påtaga sig var oeh en sin del av de
förpliktelser ett internationellt
samarbete givet skulle medföra.
# %
Yid tiden för sekelskiftet började
dessa förutsättningar synas vara för
handen, och i samband med den
Skandinaviska
arbetare-kongressen i Köpenhamn
19 01 togs första steget till
grundande av den gren av den internationella
arbetaresammanslutningen, som vi
här ovan kallat
”Fackförenings-Iuter-nationalen”. — Yid sidan av
densamma existerar och utvecklas alltjämt
de internationella yrkes
förbindelserna, men en skildring av dem går
utom ramen för denna uppsats.
I den nämnda skandinaviska
kongressen deltogo, som gäster, ombud för
Tyskland (Legien), England
(Mit-ehell), Belgien (Octors) och Finland
(Drockila). Sju länders organiserade
arbetare voro alltså representerade i
Köpenhamn, och det gynnsamma
tillfället togs i akt. Den 21 aug. hölls en
konferens, varvid de breda
grunddragen till en sammanslutning mellan de
fackliga centralorganisationerna i
olika länder skisserades. Man gick vid
detta tillfälle ej frågan närmare in på
livet, utan nöjde sig i huvudsak med
att besluta om årliga konferenser
mellan ombud för Landsorganisationerna,
att hållas i samband med det ena
eller andra landets nationella
fackföre-ningskongresser. Nästa konferens
utsattes att hållas i Stuttgart 1902,
samtidigt med den allmänna tycka
fack-föreningskongressen, och skulle
samtliga Landsorganisationer inbjudas att
dit sända ombud.
Den andra internationella
Lands-organisationskonferensen hölls alltså i
Stuttgart den 17 och 18 juni 1902
och var besökt av ombud för Tyskland,
England, Frankrike, Sverge, Danmark,
Norge, Österrike, Italien, Holland,,
Schweiz, Spanien och Böhmen.
Belgien och Finland, som voro
representerade vid första konferensen, voro
denna gång förhindrade att sända
ombud, likaså Ungern, men
liälsningsskri-velser anlände från dessa länder.
Även till Nordamerika och Australien
hade inbjudning sänts, men svar hade
ej ingått. Tysklands ombud — liksom
vid första konferensen Legien —
framlade för konferensen följande
frågor till behandling:
1. Är det ändamålsenligt, att vid
strejker i enskilda länder så ordna
det ömsesidiga understödet från
övriga organisationer, att upprop och
insamlingar endast förmedlas genom
Landssekretariaten ?
2. Vilka för
fackorganisationerna gemensamma statistiska åtgärder
kunna enhetligt genomföras inom
alla fackliga Landsorganisationer?
3. Är det ändamålsenligt att
upprätta ett internationellt
sekretariat, med uppgift att
förmedla utbytet av viktigare
meddelanden, trycksaker, skrifter
o. s. v.?
Denna dagordning godkändes,
kompletterad med följande av
engelsmännen framlagda punkt:
4. Är det möjligt att genom
detta eventuella sekretariat göra
lagar, förordningar och viktigare
doin-stolsutslag rörande
fackföreningarna och föreningsrätten tillgängliga
i tillförlitliga översättningar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
